FÖR NÅGRA år sedan, när jag gick på högskolan, diskuterade jag med några vänner om Kinas ettbarnspolitik (som för övrigt övergavs år 2015).

Landets ettbarnspolitik, som infördes 1979 och vars mening var att dämpa befolkningsökningen, var effektiv i det avseende att födelsetalen sjönk drastiskt.

Det fanns undantag från regeln: Vissa par på landsbygden fick tillstånd att skaffa två barn om det första var en flicka. Men dessa undantag mildrade inte den stränga implementeringen där familjer kunde bli tvungna att betala höga böter om man skaffade fler än det tillåtna antalet barn.

Andra negativa konsekvenser av ettbarnspolitiken var att det ledde till en könsobalans. Föräldrar föredrog att ha pojkar vilket bidrog till att flickfoster aborterades.

Den stora andelen av numera vuxna män utan kvinnor har i sin tur bidragit till att flickor från grannländerna, särskilt Vietnam, kidnappas och säljs i Kina som brudar.

Med allt detta i åtanke kunde jag inte bli något annat än häpen när en av mina studiekamrater under diskussionen plötsligt säger att "Ja, men här i Sverige har vi ju å andra sidan krav på att skaffa mer än ett barn."

NU BLIR JAG inte förvånad av sådana kommentarer längre. Att jämföra riktiga orättvisor med sociala krav och normer har tyvärr blivit så vanligt att det har blivit en norm i sig.

Synligast blir relativiseringen när man pratar om det slöjtvång som förekommer på vissa platser som till exempel Iran.

Annons

Pratar man om hur kvinnor straffas, av staten, när de inte bär slöja tar det inte lång tid förrän någon påpekar att "här i Sverige finns det en norm på att man som kvinna måste vara snygg och sminkad".

Som om den press som man kan känna av (ofta subjektiva) normer skulle vara ens hälften så skadlig som lagstiftad tvång med tillhörande straff.

Den kvinna i Iran som inte täcker håret ordentligt kan i värsta fall riskera fängelse. Det värsta som kan hända en osminkad kvinna i Sverige är att hon betraktas som trött eller oattraktiv.

Jag känner då i alla fall inte till någon kvinna som har blivit stoppad av polisen för att hon hade för lite mascara eller läppstift på sig, och jag misstänker att jag inte kommer att höra talas om något sådant fall i framtiden heller.

NUFÖRTIDEN är det även en del som jämför intimkirurgi med kvinnlig könsstympning, vilket kan vara bland de osmakligaste jämförelser som finns, särskilt med tanke på att det är barn som drabbas av det sistnämnda.

I det fallet handlar det inte om att jämföra "skönhetsnormer" med lagstiftning, eftersom kvinnlig könsstympning ofta är förbjudet, utan med kulturella riter.

Resultatet blir dock detsamma: man drar långsökta paralleller med övergrepp på små flickor och frivilliga kirurgiska ingrepp på vuxna kvinnor.

DEN PERSON som aldrig har levt under riktigt förtryck utan bara har upplevt avigsidorna av att leva i ett fritt samhälle med normer och förväntningar har ingen aning om hur förminskande det är att jämföra dessa med riktiga övergrepp.

Socialt tryck är inte samma sak som tvång. Normer kan man välja bort. Det sociala priset kan i sällsynta fall vara stort, i andra fall inte så mycket. I många fall kan man även vinna en del på att gå sin egen väg, och till och med få beundrare.

Men framförallt utnyttjar man sin frihet till att skapa det liv man själv vill leva.

Det kan man inte göra i ett land där man riskerar böter, fängelse eller andra inskränkningar av friheten.