Resten av dagen är för evigt inskriven i Vätterbygdens fotbollshistoria som ”Snömatchen” …

Den här dagen skulle ju HFF ta klivet upp till superettan för första gången, kvalreturen mot Forward från Örebro stod på programmet och efter 0–0 borta hade HFF ett kanonläge på hemmaplan.

– Det var bara att dra på sig kläderna och ge sig av till Vapenvallen, minns Arne så här drygt 13 år efteråt.

Arne Carlsson var ordförande i Husqvarna FF från bildandet 1987 till 2009. Kom själv från H-Södra och var tillsammans med HIF:aren Göran Stenholm den som drog det tyngsta lasset när de båda rivalerna till slut kunde slås samman till en förening med siktet ställt uppåt.

Och nu var man nära. Men då kom snön. På lördagsmorgonen såg Vapenvallen mera ut som en arena för skidåkning än för fotboll.

– Jag bodde ju nära Vapenvallen, var en av de första på plats på lördagsmorgonen. Undan för undan droppade det sen in folk som ville se hur illa det såg ut, och som ville hjälpa till. Vi ville verkligen genomföra den här matchen, kände at vi hade en bra chans att äntligen ta det där klivet upp.

Beväpnade med spadar, krattor, isskrapor från närbelägna rinken på Vapenvallen och andra redskap inleddes ”operation rädda matchen” på lördagsmorgonen. Och när det blev dags för avspark, 14.00, bedömde domaren Åke Andreasson underlaget som spelbart.

Det blev match – och vilken match…

– Med facit i hand kanske vi inte skulle ha jobbat så hårt, det kanske hade varit bättre om vi fått flytta fram avgörandet någon dag, säger Arne – som fortfarande med smärtsam tydlighet minns en fotbollsmatch som utvecklade sig till en thriller av det mera osannolika slaget.

Husqvarna FF hade visserligen spelat i näst högsta serien, då division 1, tidigare. Men det var innan omläggningen, när två ettor blev en superetta. Och i den omläggningen ramlade HFF ur trots att man i en ”vanlig” serie klarat kontraktet med god marginal.

Så nu var det dags för ett kliv upp i elitfotbollen på allvar.

Annons

– Vi visste ju att vi hade ett bra lag. Hade en blandning av rutinerade spelare och talangfulla ungdomar, med Giles Stille som en tränare som haft en hel del framgångar genom åren.

Så snö eller inte. När det blåstes till match låg det en hel del blårandig optimism över det grönvita underlag som bjöds de båda lagen.

Och det började perfekt.

Ronny Sentongo gjorde 1-0 för HFF redan efter åtta minuter. Och inte ens Örebro-laget Forwards kvittering efter knappa kvarten satte stopp för HFF-offensiven. Jonas Norlund, som med rötterna i Luleå förmodligen hade mer snövana än de flesta på planen, gjorde både 2–1 och 3–1 för Husqvarna FF.

I det läget var HFF i superettan. Men det var 20 minuter kvar att spela på det svårbemästrade underlaget. Och två minuter efter 3–1 kom 3–2, ett mål som skapade massor av nervdaller hos HFF-spelarna medan Forward fick vittring på den uppflyttningsplats i kraft av mål på bortaplan som en fullträff till skulle betyda.

Och trean kom…

Med fyra ordinarie minuter kvar och 3–3 på matchklockan var det de fåtaliga Forward-supportrarna som jublade bland snödrivorna vid sidan av Vapenvallen medan HFF-spelarna samlade sig till en sista desperat offensiv.

– I det läget gick tiden alldeles för fort, minns Arne Carlsson.

90 minuter passerades. Men mycket på grund av underlaget hade det varit gott om spelavbrott, och därmed också gott om tilläggsminuter. Så fyra minuter efter ordinarie tid kom HFF:s jättechans – en straffspark.

Skyttekungen Lasse Berg var iskall i snövädret, satte 4–3. Ett mål som betydde uppflyttning, som skapade glädjefnatt både på läktarna och bland spelarna som formade en gigantisk ”TV-puckshög” i ena hörnet av fotbollsplanen.

Sen kom kallduschen…

Lagen ställde upp för avspark. En långboll skickades direkt ner mot Husqvarnas straffområde – där bollen träffade den olycklige försvararen Mattias Andersson på armen.

Straffspark för Forward.

Och medan matchklockan tickade fram till sex minuters övertid slog Forwards Stefan Larsson bollen i nät med matchens sista spark. Det blev 4–4, Forward tog platsen i superettan och otröstliga HFF-are försökte förstå vad det egentligen var som hade hänt.

– Vi kvalade ju två år efteråt också, förlorade två möten med Mjällby trots att vi på bortaplan hade dem riktigt i gungning när vi var i ledning 2–1 och fick en straff som Jörgen Larsson missade, säger Arne Carlsson. Men det var inget mot dramatiken mot Forward, vi förlorade ju hemmamatchen och sen blev det 6–2 till slut till Mjällby.

Det är med blandade känslor den förre HFF-ordföranden tänker tillbaka på snömatchen.

– Så här efteråt är det ju en match man verkligen kommer ihåg, som de flesta som var på plats förmodligen aldrig glömmer. Men visst sitter det en bitter eftersmak kvar fortfarande. Det hade varit väldigt intressant att få se hur HFF:s fotboll hade utvecklats om vi inte släppt in det där sista målet, utan verkligen tagit klivet upp den där gången…

 

HFF