— Jag tror om man ska bredda repertoaren med musikal så är Sondheim så självskriven, han är vår store samtida. Den här är ju aldrig spelad i Skandinavien, vilket är helt absurt egentligen, säger Staffan Aspegren som är chef för teaterverksamheten på Smot.

Lika självskrivet verkade det även vara för Staffan att höra av sig till regissören Victoria Brattström när "Passion" skulle göras. Och Victoria hade inget emot det.

— Det är en otrolig present att få den här föreställningen till sig. Sedan är det också väldigt roligt att just Staffan ringde eftersom vi har en minst tioårig diskussion om vad musikal är och vad den kan bli och vara, säger Victoria Brattström.

Men vad är det då med Sondheim som gör honom så speciell?

— Jag skulle säga att det är just att han har den fantastiska förmågan att kombinera de här två entiteterna scenisk handling och musik på ett sådant sätt att det blir en egen form som kan gripa oss, säger Victoria.

"Passion" handlar om den unge officeren Giorgio som får lämna sin Clara för att åka ut mot fronten. Väl där möter han Fosca - en kvinna som förälskar sig i honom så att det blir en besatthet. Temat är självklart passion och kärlek, men det ligger annat bakom också.

Annons

— Som vi ser det är det just detta med hur vi äger både förmågan och ansvaret att forma varandra i mötet. Att vi blir de vi blir genom hur vi behandlar varandra, säger Victoria.

Sondheimfantasten Annica Edstam är märkbart nöjd över att få spela Fosca.

— Det är ofattbart, det trodde jag nästan var på gränsen till ett skämt. Vi är många som har velat att den här musikalen skulle komma till Sverige, men det har känts som något som har varit för smalt, säger Annica och fortsätter:

— Men Staffan Aspegren har varit modig. Det är en av de absolut finaste och välskrivna musikaler som har gjorts och jag är så tacksam att jag har fått det förtroendet att spela henne.

En av Sondheims stora styrkor menar Annica är kvinnorollerna som visar både svärta och humor.

— Ja, han skriver ju alltid fantastiska kvinnoroller. Han finns i våra hjärnor kan man säga, han har väldigt bra fantasi.

Kalle Malmberg, som även var med i "Spelman på taket", spelar den manliga huvudrollen Giorgio och han ser något allmänmänskligt i karaktären.

— Han är en väldigt komplicerad figur, en känslig person, som utsätts för saker och hamnar i situationer som han inte alltid har bett om. Det finns ett stort mått av ofrivillighet hos honom, sedan måste han stånga sig ur det och handskas med situationerna utan att göra sig själv eller andra allt för illa.