— I värsta fall vågar personen inte söka sjukhusvård i vuxen ålder, säger Katarina Karlsson, 52 år, som har skrivit doktorsavhandlingen "Jag är rädd - jag vill till mamma".

Hon har lyssnat på barn som ska nålstickas, och har försökt ta reda på vad som hade kunnat lindra deras rädsla.

Själv sjuksköterska

Katarina Karlsson har en bakgrund som både barn- och distriktssjuksköterska.

— I mitt forna arbete som sjuksköterska kände jag ibland, att barn for illa när vi stack dem. Så blev jag erbjuden forskarutbildning vid Hälsohögskolan i Jönköping, i samarbete med högskolan i Borås. Då ville jag titta närmare på det, berättar Katarina Karlsson som undervisar blivande och färdiga sjuksköterskor i Borås.

Genom lek

Till sin avhandling har hon filmat och intervjuat 21 barn i åldrarna mellan tre och sju år.

— Jag fick barnen att öppna sig genom lek.

Hon filmade och intervjuade också barnens föräldrar och de olika sjuksköterskorna som genomförde nålsticken, alla i Västra Götaland.

Vad har du dragit för slutsatser?

Annons

— Många barn var rädda för smärtan, sticket. Men det allra värsta var det okända. Miljön och människorna i konstiga kläder som pratade om konstiga saker. De kände en utsatthet som de inte kom undan.

Skam

— En del barn skämdes för att de inte kunde uppföra sig, resonerar Katarina Karlsson.

Hon träffade också barn som förknippade sprutor med döden, och därför hade en existentiell rädsla.

Rädda föräldrar

— Föräldrarna är barnets främsta stöd. Men ibland har föräldrarna själva dåliga erfarenheter av sprutor och stick. Som förälder bör man tala om det för sjukvårdspersonalen, så att de är förberedda och kan stötta också dem.

— Alla vill bli ompysslade. Barn visar ofta vuxna omkring sig hur han eller hon vill ha det.

Viktigt med information

— Det är viktigt att barnet få information om vad som ska hända. Att de får någon belöning, som ett fint plåster. Genom leken kan barnet förbereda sig för sticket. Leken kan också hjälpa barnet under tiden, och även bearbeta händelsen efteråt.

Tiden viktig

— Det måste få ta tid med nålstick. Barn kan ju senare få en långvarig sjukdom, då många stick måste göras. Vi har dessutom flera regelverk där det trycks på deras delaktighet.