Ulrika Kärnborg har skrivit en historisk romanfantasi där den svenska byråkratins fader har huvudrollen. Gustav II Adolfs rikskansler Axel Oxenstierna gav Sverige en offentlig förvaltning som såg till att landet fungerade oavsett vem som satt vid makten. Även under regentens och riksrådens mångåriga utlandsvistelser på krigsfältet skulle Sveriges stadsförvaltning kunna fungera. Det var också denne finurlige byråkrat som stod bakom den än idag befintliga länsindelningen som numer har blivit en het potatis.

Författaren, dramatikern och journalisten Ulrika Kärnborg föddes år 1969 i Södertälje. E..

Författaren, dramatikern och journalisten Ulrika Kärnborg föddes år 1969 i Södertälje. Efter många år som journalist och litteraturkritiker romandebuterade hon med ”Myrrha” 2008. Hon har också skrivit flera fackböcker, bland annat biografin ”Fredrika Bremer” (2001). Hon har även skrivit essäsamlingen ”Stjärnfältet” (2003). Våren 2018 utkommer ”Lejonburen”, den andra delen i hennes romandiptyk om stormaktstiden.

Trots att Oxenstierna själv aldrig utkämpade ett enda slag var det han som hade det avgörande strategiska ansvaret under det trettioåriga kriget och när kungen stupade i slaget vid Lützen år 1632 befann han sig, i egenskap av tronarvingen Kristinas förmyndare, helt plötsligt vid makten.

Kärnborg målar en bild av ett krigets århundrade där fattigdomen var utbredd, svälten knackade på dörren och där barn dog i varje familj, rik som fattig. Krigets fasor höll Europa i ett iskallt grepp. I boken hörs tre olika berättarröster: Axel Oxenstierna, Drottning Maria Eleonora och dvärginnan Lisbeta som är drottningens förtrogna. Alla har de var sitt öde och var sin del i berättelsen som slutar med att det utfattiga och omoderna Sverige till slut förvandlas till en stormakt.

Lejonet från Norden

När Gustav II Adolfs tyska gemål Maria Eleonora av Brandenburg steg i land i Kalmar år 1620 chockerades hon över bristen på flärd och komfort. Ovanligt nog hade hon blivit handlöst förälskad i sin blivande make, den stilige monarken som kallades Lejonet från Norden.

Annons

Äktenskapet var en politisk uppgörelse mellan hennes mor änkefurstinnan av Brandeburg och Gustav II Adolf. Med förhoppning om att knäcka dansken och ärkefienden Sigismund i Polen rövade Gustav Adolf hem sin blivande brud framför näsan på den polske tronarvingen som just friat.

Maria Eleonora blev snabbt olycklig i sin roll som maktlös landssymbol och förfasades över kvinnans låga ställning i Sverige. Kvinnorollen lär ha varit mer utvecklad i Tyskland. Den intensiva kärleken till maken blev ett graverande handikapp som i samtidens ögon så småningom övergick till galenskap.

Vallonflickan Lisbeta, som i Kärnborgs berättelse har turen att få bli drottningens förtrogna, ger oss en inblick i drottningens person genom hennes fiktiva dagboksanteckningar. Rikskansler Oxenstierna och Gustav II Adolf porträtteras som varandras motsatser.

Med sitt eftertänksamma sätt passar Axel Oxenstierna krigarkungen som handen i handsken. Vasaättens män tyckte som bekant inte om att bli kontrollerade, men ogillade samtidigt att bli avslöjade som substanslösa. I sann machiavellisk anda kunde han därför lirka och leda Gustav II Adolf utan att det märks.

Historisk fiktion

Att skriva historisk fiktion är en svår konst. Det finns en rad författade som lyckats med konststycket att fängsla läsaren med en god historia och samtidigt berätta med en autentisk, historisk röst.

Jag tänker till exempel på Rose Tremain, Hillary Mantel och P.O. Enquist. I Kärnborgs roman får jag aldrig någon riktig känsla för karaktärerna och jag får, framför allt, inga egentliga svar på hur det kom sig att det blev som det blev i denna spännande tidsperiod.

Ulrika Kärnborg erbjuder endast fragmentariska bilder och vill samtidig lite för mycket, vilket gör texten lite svår att ta till sig. Jag hoppas på fler svar, mer värme och balanserat djup i den andra delen av denna romandiptyp som väntas komma 2018.