Nu blev det varken det ena eller det andra av dessa alternativ. Inte heller andra som stötts och blötts i Huskvarna ända sedan 1950-talet. Jönköpings-Postens artiklar i ämnet var under flera år rena följetongen och allteftersom vägbygget pågick och nya etapper tillkom så var tidningen givetvis på plats. Nu skulle ju ”gamla Rikettan” – Rikväg 1 som gick mellan Stockholm och Helsingborg – bli E4.

 

Det var 1956 som det till sist blev beslutat att motorvägssträckningen skulle dras tätt utmed Vätterstranden i Huskvarna. Den första etappen öppnades för trafik i december 1960 medan etapp två på grund av brist på pengar inte kunde påbörjas förrän under slutet av 1962.

Nye vägdirektören i Jönköping, Gösta Geipel ,hade fått ett jätteprojekt att ta itu med och intervjuades vid flera tillfällen i tidningen. Han redogjorde också för de olika alternativen som lagts fram om var och hur vägen skulle gå. Konsul Hjelme Lundberg på Junex ansåg att riksvägen skulle dras upp över bergen. Andra ansåg att den borde gå precis vid Vätterstranden, ett annat förslag propagerade alltså för en vägtunnel vid Kruthuset.

 

Annons

Bland dessa sjöalternativ, bergsalternativ, tunnelalternativ samt modifierade varianter av dessa alternativ stannade man så småningom vid strandalternativet – det som snart skulle kallas Sveriges vackraste motorväg.

– Ur både teknisk , ekonomisk och estetisk aspekt ansågs detta alternativ vara det bästa, förklarade vägdirektör Geipel nöjt.

Dock innebar det att Kruthuset måste flyttas 15 meter österut och att strandpartiet fylldes ut.

 

Och så småningom var det stora vägprojektet i hamn. Vägen invigdes etappvis från 1960, och framåt. 1968 invigdes också bron genom Huskvarna.

Vägdirektör Geipel beskrev lyriskt i hur ”den nya vägen gick med böljande rytm genom landskapet. Vid Gränna var den Sveriges högst belägna motorväg på cirka 280 meter över havet och 190 meter över Vättern.