Om det hade varit val i november, skulle Alliansen ha blivit ett klenare block (37,9 procent) än de rödgröna (41,4).

Detta trots att Socialdemokraterna och Miljöpartiet håller Rosenbad (båda minskar jämfört med valet). Mitt i mandatperioden borde oppositionen gynnas i opinionen jämfört med de statsstyrande partierna. Så brukar det ju vara.

SCB:s gallup ger också två tydliga vinnare, med statistiskt säkerställd uppgång sedan valet:

Sverigedemokraterna får 17,5 procent och Vänsterpartiet 7,7 – en boost med 4,6 respektive 2,0 procentenheter.

Tittar vi på procentuell förändring är det så gott som jämnt (35,7-procentig ökning för SD och 35,1 för V).

De två partier som av många ses som ytterligheterna bland riksdagens folkrepresentanter tar därmed terräng i en tid som präglas av oro, omvälvningar och oklara säkerhetslägen i både omvärlden och Sverige.

Annons

I den för väljarna så viktiga migrationsfrågan har SD och V diametralt skilda utgångspunkter och såsom utvecklingen har varit de senaste åren har den givetvis gynnat SD.

V å sin sida kan nöjt se tillbaka på ett framgångsrikt arbete, både som opponent och support till den bräckliga Löfven-ministären.

V-ledaren Jonas Sjöstedt har skickligt spelat in sig hos Löfven (välfärdsmiljarderna i budgeten, utredning om välfärdsvinster bland annat) samtidigt som man har kunnat kritisera kabinettet när så har behövts.

SD fortsätter att plocka moderatröster i märkbar grad, vilket borde bereda M-ledaren Anna Kinberg Batra oerhörd huvudbry.

Partiets alltför sena peripeti i migrationspolitiken, bort från Reinfeldts "öppna hjärtan", har inte medfört den återbäring från väljarleden som ledningen kanske hade påräknat, särskilt som SD av många betraktas som näst bästa parti – man vill helst rösta på ett annat.

Kinberg Batras otydlighet i oppositionspolitiken i stort och M:s och Alliansens ovilja att söka sänka Löfven en gång för alla (när möjligheterna vid flera tillfällen har trillat ner rakt i knäet) samt hennes bestämda avfärdande om SD som potentiell samarbetspartner framstår som rimliga delförklaringar till det fortsatta tappet till Åkessons lag.

Mycket riktigt minskar också M jämfört med valet, om än inte en statistiskt säkerställd nedgång.

Det gör även Liberalerna (ej statistiskt säkerställt), liksom Kristdemokraterna som inte når över 4-procentsribban.

Centerpartiet går framåt, enda glädjeämnet för de borgerliga som har – mycket milt uttryckt – ett och annat att fundera på när det nu är mindre än två år till valet.

DAN SYLVEBO