Under de pågående regeringsdiskussionerna har Centerpartiet och Liberalerna radat upp ett antal till synes ultimativa krav för att supporta Stefan Löfven (S) som statsminister. Socialdemokraterna behöver göra en kraftig ”högersväng” som L-ledaren Jan Björklund koncist sammanfattade saken i media nyligen.

Från socialdemokratisk horisont är kravpunkterna givetvis svårsmälta. De innefattar sådana ideologiskt känsliga bitar som flexiblare arbetsrätt och i viss mån avreglerad hyresmarknad.

Fast sedan finns andra anspråk som borde – även i S-ögon – te sig rimliga att i förlängningen acceptera. Dit hör helt enkelt sänkt skatt på arbete; lägre skatt på lägre inkomster, men också en sänkning av marginalskatten över hela linjen.

Marginalskatten är den skatt du betalar på en lönehöjning, vilket kan illustreras som den skatt du betalar på den sist intjänade hundralappen. I Sverige är idag den högsta marginalskatten cirka 60 procent, det vill säga på en lönehöjning med 100 kronor får den anställde behålla 40 kronor. Det allmänna tar alltså mer än hälften.

Det ska då sägas att marginalskatten på 60 procent gäller höga inkomster, där värnskatten slår till med fem extra procent i skatt på den del av lönen som överstiger ungefär 54 000 kronor per månad. Men det handlar inte om att höginkomsttagare inte kan betala för sig – de bidrar efter bärkraft i alla fall. Utan det handlar om de skadliga effekter höga marginalskatter (över 50 procent) har på samhällsekonomin i stort.

Annons

Det är inte så att högre skattesats per automatik ger mer skatteintäkter. Det finns en gräns när skatteintäkterna avtar. Bland annat visade en utredning från finansdepartementet för ett antal år sedan att värnskatten skulle kunna avskaffas utan att staten förlorade något på det.

Detta med att skatteintäkterna sjunker efter att skattesatsen har nått en viss punkt kan enkelt åskådliggöras med just 60-procentsexemplet på den där hundralappen:

En anställd som betalar 60 procent i marginalskatt vinner 60 kronor på att reducera sin beskattningsbara inkomst i förhållande till att söka öka den (vinner 40 kronor).

Här löper en direktlänk till kompetensförsörjningen, ett omfattande bekymmer som företag i alla branscher brottas med för närvarande. Det gäller medarbetare – eller ”talanger” som det tydligen heter på modern managementska – på alla nivåer. Företagens talangjakt försvåras av att skatten på arbete, och särskilt då marginalskatten, är för hög relativt omvärlden.

Sverige har en stor fördel i den globala konkurrensen: alla landets företagsamma människor. Det är inte bara de som är entreprenörer och äger bolag. Det är även de anställda, exempelvis nyckeltalanger i gestalt av spetskompetenta specialister eller de som är beredda att axla ledar- och chefsansvar, vilka bidrar till att på sikt säkra företagens kommersiella spänst och därmed ökar chansen till fler arbetstillfällen – eller till att blott behålla befintliga tjänster i en konkurrensstinn värld.

Jag träffade en mellanchef på ett bolag för en tid sedan som just nämnde marginalskatten som ett skäl att alltid vara ledig på klämdagar. Det är egentligen inte värt extra arbetstimmar i ett land med marginalskatt över 50 procent.

Ett första steg att minska marginalskatten borde därför vara att ta bort värnskatten, vilket som sagt bör vara en hyfsat lätt match att gå för Löfven – även internt. Det var ju Socialdemokraterna själva som på 1990-talet bedyrade att värnskatten skulle vara temporär. Nu är det upp till bevis.