Ännu en terrorattack i Europa. Ännu en attack i konsertmiljö, precis som i Paris 2015.

Den bestialiskt vederstyggliga illgärningen efter amerikanska popstjärnan Ariana Grandes spelning i Manchester Arena har hittills orsakat 22 döda och 59 skadade.

Än vidrigare är att flera av offren är barn och tonåringar i denna avskyvärda och fega mördarattack.

Terrordådet i Manchester visar också än en gång att det är omöjligt att helt eliminera risken för attacker.

Det var enligt uppgift rigorösa säkerhetskontroller vid inpassagerna till arenan. Ryggsäckar var förbjudna. Plastmuggar var förbjudna.

Men, som vid alla större konserter, det är ett omfattande säkerhetstänkande just inför spelningarna, fast i princip inga åtgärder för att garantera tryggheten efteråt. Då vill man underlätta flödet för de tiotusentals besökarna så att de smidigt kan ta sig ut och bort.

Explosionen ska enligt uppgift också ha inträffat utanför arenan i gången ner mot tågstationen.

Alla som har varit på en stor arenakonsert kan föreställa sig hur scenen var strax utanför arenan när mördandet skedde. Människor tätt intill varandra vandrar i ett långt tåg, stora klungor som blir till enkla måltavlor för en sprängare.

Annons

Jag var på en konsert i Tele2 Arena i Stockholm tidigare i maj. När vi gick mot tunnelbanan vände jag mig om i trängseln och jag kunde inte se var tåget slutade. Jag var mitt i massan. Det hade kunnat inträffa där.

Vid avgränsade ytor, inhägnade områden som konsertlokaler/arenor går det att åtminstone minimera våldsriskerna. Ytterligare ett steg upp på säkerhetsstegen skulle vara metallbågar, till exempel.

Utanför, i det fria, publika rummet är det betydligt svårare att värja sig. Men även här måste vi försöka se hur vi kan bli mer alerta, mer vaksamma, ja mer försiktiga.

Vid högriskmatcher i fotboll har man ibland organiserat utsläpp från arenorna. Det tar mer tid, men kanske är det vägen att gå framåt för konserter.

Ändå går det inte att ständigt kontrollera och visitera varje person som går på en gata.

Men säkerhetstänkandet måste uppgraderas även vid större, mer eller mindre spontana eller snabbt planerade, sammankomster.

Jag tänker på hyllningen av VM-hjältarna på Sergels torg. Jag tänker på firandet av svenska mästarna HV71 i Knektaparken.

Två väldigt utsatta och sårbara miljöer.

Jag tror också att vi får lov att acceptera mer av kontroll och övervakning även i det offentliga rummet, allt för att försöka stärka det förebyggande arbetet.

För svensk del kanske det handlar om att mildra reglerna för kameraövervakning, och göra den mer omfattande. I Storbritannien har man exempelvis ett enormt kameraövervakningssystem.

Öppenheten förutsätter kontroll, för preventiv verkan men även för att underlätta spårande, ingripande och utredning.

Lastbilsterroristen på Drottninggatan, Rahmat Akilov, hade sannolikt inte kunnat gripas så fort utan SL:s övervakningskameror.