Konflikter och intressekamper verkar prägla Sverigedemokraterna i Jönköpingsdistriktet. I Jönköpings-Postens artiklar framträder bilden av ett parti med inbördes strider om pengar och makt, positioner och poster.

Det i sig är, faktiskt, inte så märkligt. Djupa konflikter och falangfajter förekommer i alla partier emellanåt och blossar upp då och då. Tidigare under mandatperioden har Jönköpings-Posten till exempel skildrat omfattande friktioner inom Jönköpingsmoderaterna.

Det är rätt naturligt i en värdedriven organisation som ett parti att det uppstår förvecklingar och rena schismer.

Det blir helt enkelt politik av allt.

Mycket står på spel för de inblandade personerna. Och spelet – hur pjäserna till politiker förhåller sig till varandra och hur de lämpligast bör förflytta sig över brädet – är och förblir en stor del, vid sidan av idéinnehållet, av politikens väsen.

Nu närmar vi oss dessutom valåret och då hettar det till. Lurpassandet. Kattrakandet. Ryggdunkandet. Allt inför att nomineringar ska läggas och listor fastställas.

För så är det ju, ytterst handlar politik om en sak - internt i ett parti och externt gentemot andra partier – att försöka bli vald på någon annans bekostnad. Därför att antalet röster är begränsat, valet och väljandet ett nollsummespel.

Ändå är det som har skett inom Sverigedemokraterna uppseendeväckande.

En styrelse med ett arbetsutskott som obestridligt har brutit mot föreningsstadgarna. Valda funktionärer som plockar ut arvode för att sitta på sina poster i den ideella verksamheten som föreningen utgör är även det ovanligt.

Annons

Inom SD säger man att detta behövs för att folk annars inte vill ställa upp till den grad som behövs. Men konstigt då att det fungerar i andra partier med exempelvis arvodesfria partiföreningspresidier.

Visserligen gör SD som det partiet vill. Det är upp till medlemmarna att bestämma om hur medlen ska användas så det är inget formellt fel, till skillnad från stadgebrotten, att utbetala arvoden.

Däremot är det inte direkt ägnat att höja trovärdigheten för ett parti och dess politiker om det visar sig, som tycks vara fallet med SD, att personer som ska ha arvoden har varit närmare än armlängds avstånd till beslutsmakten om desamma.

Debaclet inom SD illustrerar också en annan vital, lite tristare, sida av partipolitiken:

Vikten av att ha koll på formalia, på mötesprotokoll, på jävsproblematik, på räkenskaper, på rätt och fel i förhållande till stadgarna.

Ett parti är en förening och det formella gnetandet är stommen i verksamheten.

Om man inte har koll på dokumentation, närvaro, styrelsebehörighet och beslut/beslutsordning blir det svårare att ha koll på kärnan - politiken, den som sedan ska kommuniceras ut till väljarna.

Återigen riskeras trovärdigheten på grund av en rad felaktiga småsaker som sammantagna blir väsentliga brister.

Det var det som revisorerna påpekade i sin skarpa kritik inför årsmötet.

Men det föreningsformella är en sak, det politikreella en annan. Mycket riktigt tog också årsmötet lätt på revisorskritiken, styrelsen fick ansvarsfrihet. Därmed går den fri från eventuellt juridiskt ansvar.

Ytterst är det alltså medlemmarna som bestämmer i föreningsdemokratin:

Den som begår formella fel frias om förtroende visas. Den som inte har begått något formellt fel, men exempelvis ådagalagt bristande omdöme, kan komma att fällas om förtroendet därigenom är förbrukat.

Så fungerar den hårda tillitsbransch som kallas politik.