En högstadieelev i Lund döms för våldtäkt mot en flicka som går på samma skola. Våldtäkten skedde i maj. Dom i december.

De två pojkarna som utförde våldtäkten (den andre var under 15 år och kunde således inte straffas) har fått gå kvar på skolan, medan flickan undervisas på annan ort. Hon orkade inte vara kvar när pojkarna var där.

Tre månader efter domen berättade Sydsvenskan.se på tisdagen att pojkarna nu ska flyttas.

Sydsvenskan.se publicerade före det beslutet en intervju med rektorn:

"Rektorn ska överlägga med skolförvaltningen en gång till.

– Det är många föräldrar som har reagerat och jag kan förstå det. Samtidigt så finns det en helhet som vi måste ta hänsyn till. Alla tre är ju elever och alla tre är på sätt och vis offer i det här, säger rektorn.

Hur menar du att alla tre är offer?

– Alla tre är barn. Killen som nu blivit dömd har ju fått ett ganska kännbart straff och är på det sättet ett offer.

Den 16-årige pojken dömdes till ungdomstjänst samt ungdomsvård och ska betala skadestånd till flickan."

Hur en person dömd för våldtäkt kan bli offer i samma andetag som flickan som utsattes för brottet är fullkomligt barockt. Rektorn är tyvärr inte ensam om att prata i offertermer om gärningspersoner.

Alltså i det konkreta, rättsliga sammanhanget blandar man in "offer" - pojken fick ju ett "kännbart" straff, men ett straff helt enligt lagen. "Offer" är den som utsätts för någon form av oförrätt. Ska domarna i målet känna skuld för att de dömde som de gjorde?

Straffet ifråga är heller inte särskilt "kännbart". Faktum är att det inte ens är ett "straff" i lagens mening, utan en "påföljd". "Straff" är enligt brottsbalken bara fängelse och böter.

Men låt oss lämna den formella juridikterminologin och konstatera att rektorns uttalande är i direkt nedstigande led från självaste rikspolischefen, statens främste representant för repressionsmakten.

Annons

I en uppmärksammad tv-soffaintervju i SVT 2016 yttrade han mer sympati för mördaren än offret.

Låt det stå klart:

Brottslingen är inget offer. Brottslingen är en förövare. I det enskilda fallet måste samhället – och alla som representerar det, bland annat rektorer och rikspolischefen – betona rollerna.

Den för våldtäkt utsatta flickan är ett offer. Ingen annan. Nog så viktigt att påpeka en dag som denna, 8 mars.

Sedan kan vi alltid diskutera orsaker, finna förklaringar till brott på en övergripande nivå. Olika falla ödets lotter. Världen är inte komplett rättvis.

Eller som en läsare klokt skriver i ett mejl:

"Såväl unga som gamla har ett stort ansvar för vad man gör och säger! Sorgligt nog är det väl ofta så att bakom en ungdoms dåliga uppförande ligger vuxna som inte tagit sitt ansvar. Frånvarande pappor som inte tar sin papparoll på allvar. Föräldrar som abdikerat från sitt föräldraansvar."

Men bristande vuxenansvar etc. får aldrig innebära att vi slätar över brottslingens personliga, individuella ansvar i den enskilda situationen. Brott ska inte trivialiseras bort genom att prata om att alla minsann är offer.

Rättsstaten och varje människas rätt till liv och hälsa måste stå över detta.

Sedan har politiker en uppgift att lösa, att ordna samhället på sådant sätt att skevheter rättas till i möjligaste mån, så att det åtminstone finns chans att förebygga kriminalitet.

Därför är det givetvis bra om det nu kan bli en temporär fritidsgård på Rosenlundsskolan i Jönköping och om den tidigare öppna verksamheten Gruvan i samarbete med KFUM kan komma igång igen (JP 7/3).

Men alldeles oavsett detta:

Ingen får kränka någon annan. Ingen får föröva brott för att man inte har något annat att göra. Det är ju självklarheter som uppenbarligen måste upprepas.

Jag har stor respekt för socialtjänstens svåra, tunga arbete och den professionalism som präglar verksamheten.

Men det är liksom lite fel ände att börja i om man konstaterar att "Tyvärr behöver det ofta hända något för att vi vuxna ska fatta att något behöver hända" (JP 7/3).

Det som behöver hända i första hand är att ungdomarna tar ansvar för sitt eget beteende. Rent ut sagt ger f-n i att begå misshandel, skadegörelse och andra lagvidrigheter.