Avtalsrörelsen nalkas. 500 avtal för 2,4 miljoner anställda ska förhandlas och slutligen slutas.

Mycket står på spel, inte minst svensk konkurrenskraft, vilket var ett budskap under ett av Svenskt Näringsliv anordnat seminarium i Jönköping i förra veckan.

Reallöneökningarna har varit stora de senaste åren. Det har stärkt löntagarnas köpkraft, vilket är positivt. Samtidigt kan, konstaterades det under seminariet, inte löneökningstakten vara högre än företagens produktivitetsökning.

För då sjunker Sveriges konkurrenskraft relativt omvärlden. Då blir det svårare för svenska industriföretag att exportera. Och vår samlade säljförmåga utomlands är avgörande för välståndet och välfärden: svenska jobb och skattekronor står på spel i en globaliserad värld, där andra länder knappar in på Sveriges tekniska och ekonomiska försprång.

Det är så det hänger ihop.

Från fackets sida, menade en arbetsgivarföreträdare, finns det en närmast absolut förväntan att det ska bli löneförhöjning. Men egentligen anger ingen naturlag att så skulle vara fallet, lika lite som det finns en naturlag som säger att företag ständigt ska kunna klara kontinuerliga kostnadsökningar.

Företagen har definitivt ingen rätt att påräkna höjda priser när de säljer, snarare är det tvärtom: i en konkurrensmättad värld är prispress mer regel än undantag.

Lönens - det vill säga priset på arbete – och löneökningens storlek beror på individ, företag och bransch.

Annons

Problemet i Sverige, som också diskuterades under seminariet, är då att lönestrukturen är så sammanpressad över hela linjen. Det leder till att utrymmet för motiverade löneökningar minskar och incitamenten för karriär inom samma bransch avtar.

Samtidigt är avtalsrörelsen ett konkret uttryck - reellt och symboliskt – för den eviga kampen mellan arbete och kapital:

Lite mer lön åt de anställda på bekostnad av ägarnas vinstutdelning.

Utan arbetarnas insatser skulle det liksom inte bli mycket gjort – och ingen vinst att utdela.

Därför är det rätt med löneökningar efter goda arbetsprestationer - och prestationerna är goda per definition om företagets verksamhet genererar överskott.

Det här är fackets självklara ingång. Och det är dess plikt att argumentera så.

Men ha då i åtanke att de anställda trots allt får lön (de jobbar inte gratis) för sina prestationer - och löneökningarna blir i princip aldrig noll kronor.

Vi bör se ägarnas utdelning som deras lön - kompensation för den risk det innebär att, oavsett nivå, driva företag i fri tävlan med andra minst lika dugliga affärsidkare.

Vinsten ger även, som påpekades under seminariet, investeringsutrymme, vilket kan ge fler arbetstillfällen - eller åtminstone säkra de jobb som redan finns.

Se där den andra sidan av löneökningsmyntet:

Den dag svenska företag inte klarar av att konkurrera har vi heller inga jobb i det privata näringslivet. Det skadar inte att anlägga detta något ödesmättade och storordiga samhällsperspektiv på förhandlingarna när parterna nu går in i avtalsrörelsen.

DAN SYLVEBO

Politisk redaktör