Könsuppdelade skolbussar är inget vi ska ha i Sverige. Att det ens behöver påpekas säger något om hur långt landet har dragit sig självt i sin iver att vara världsmästare i tolerans och öppenhet.

Det finns uppenbarligen ett behov av att försvara någon form av svensk tradition och svenska värderingar, såsom de artar sig i den komplicerade sammanflätning som är samhället i ständig utveckling.

Detta är okontroversiellt på högsta politiska ort.

Statsminister Stefan Löfven (S) kommenterade i veckan att det är "avskyvärt" med könsuppdelade bussar, det som uppdagades av Kalla Fakta.

Programmet redogjorde även för en utveckling i vissa förorter där självutnämnda moralväktare till män trakasserar kvinnor och ger dem order om vad de ska göra och inte göra i vardagen.

Alltså, även kvinnor som på inget sätt vill förena sig med den av männen hänvisade religionen. Alla ska kontrolleras.

De här parallellsamhällena, med egna normer, är oacceptabla.

Att trakassera personer och avkräva dem avstående av alkohol eller vad det nu kan vara skulle i sig kunna vara kriminellt som ofredande.

Debatten känner vi igen sedan länge. Det är hederskultur; männen ifråga känner sig vanhedrade när kvinnor i deras åsyn beter sig på ett sådant sätt som inte kan accepteras i deras inskränkta värld, därför att männen har lärt sig vad som är "rätt och fel" enligt en förryckt idé om manlig och kvinnlig hierarki.

Så nog påverkar kulturen och miljön där människor växer upp hur vi ser på varandra, apropå förra årets smått absurda debatt på temat "det är män som våldtar/sexuellt ofredar, inte kulturer".

Nåväl.

Kalla Fakta-reportaget ådagalägger med all erforderlig tydlighet att den svenska staten, läs lagstiftaren och/eller skolmyndigheter, måste skärpa regelverket (lag och/eller myndighetsföreskrifter) runt vad som får ansens vara tillåtet och inte bland religiösa, eller konfessionella som de rätteligen borde benämnas, friskolor.

Annons

Skärpt tillsyn och effektivare sanktionsmöjligheter för Skolinspektionen borde likaledes vara givna.

Men då kommer argumentet:

Vi har religionsfrihet i Sverige och Europakonventionen stadgar att staterna måste ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.

I en läsvärd debattartikel i JP (7/4) bemöter Anna Mårtensson (L) och Gulan Avci (L) det argumentet:

"Denna rättighet återfinns i ett av Europakonventionens tilläggsprotokoll. Rättigheten ska ses i ljuset av alla de människor som har förvägrats sin tro och sin kultur i exempelvis kommunistiska stater. Det är viktigt att begränsa statens makt över individens fri- och rättigheter, där ju religionsfriheten ingår. Staten får aldrig diktera människors trosuppfattningar."

Detta är särskilt viktigt, eftersom skolundervisning inte är en privatsak – friskola eller ej – och svenska staten hindrar inte heller någon från att undervisa sina barn i en viss religion. Men, som Mårtensson/Avci påpekar, det finns ingen plikt för staten att bereda den undervisningen just inom skolans ram.

Ett annat vanligt argument för att behålla de konfessionella skolorna är att det är svenska staten som är sekulär (statskyrkan avknoppades 2000), medan det svenska samhället inte är det, då vi har religionsfrihet och det finns många religioner som aktivt utövas i dag i Sverige. Detta som en näsknäpp till dem som blandar ihop "staten" och "samhället" i det sammanhanget.

Man skulle dock kunna argumentera för att även det svenska samhället är sekulärt i meningen att ingen ska tillåtas pådyvla någon annan - med uttryckligt eller underförstått tvång - en viss trosuppfattning. Det är nämligen den andra sidan av religionsfrihetsmyntet: rätten att avstå religion. Den rätten gäller givetvis överallt i hela samhället.

Det är här det blir marigt just vad gäller konfessionella skolor, var och hur ska gränsen dras? En bönestund utanför lektionstid är emellertid inte farligare än skolavslutning i kyrkan där psalmer som nämner "Gud" sjöngs.

Formellt sett borde det inte vara några problem: alla skolor ska följa skollagen och läroplanen. Det kan till exempel inte komma ifråga att undervisa om Skapelseberättelsen och skippa utvecklingsläran på biologin.

Jag är inte beredd att plädera för ett förbud mot skolor med en viss konfessionell inriktning, men regelverket och tillsynen bör som sagt ses över.

Svensk skola har en uppgift att förmedla demokratiska värden.

En självklar del av den svenska demokratin är att tjejer och killar inte ska sitta åtskilda på en buss enbart på grund av kön.