Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) lovade att fixa skolan på sina numera vida berömda "hundra dagar". Alla dessa dagar har sedan länge passerat.

Kanske var han bara lite försenad

För nu visar internationella testresultat, senast Pisa, att svenska elever gör ifrån sig bättre jämfört med förra omgångens tester.

Fridolin-effekt?

Icke så.

Fridolin började som utbildningsminister 2014. På två år vänder ingen - inte ens en före detta folkhögskolelärare som han - dåliga skolresultat.

I stället verkar utbildningspolitiken i decennielånga cykler, eller än längre.

Det aktuella Pisa-resultatet är förvisso bättre än 2013, men sämre jämfört med 2000 när mätningarna startade.

Annons

Bara för att Pisa, och förra veckans Timss-resultat, nu pekar i rätt riktning har svensk skola alltså lång väg kvar att vandra.

Ledarsidan kommenterade Timss-rapporten med att ett "lindrigt trendbrott" kunde skönjas - brott i meningen att utvecklingskurvan tog en annan riktning vid en ögonblicksbild för dagen.

Men egentligen är det först om ytterligare fem-tio år med fortsatt positiva resultat som vi kan tala om ett reellt trendbrott.

Definitionen på en trend är ju en långsiktig utveckling och statistiskt bör åtminstone tre så kallade datapunkter i följd peka åt samma håll för att vi ska kunna tala om trend i statistisk-matematisk mening.

Det här gör att det är för tidigt för förre utbildningsministern Jan Björklund (L) att slå sig för bröstet.

Hans reformintensitet inom skolan saknar motstycke i modern tid.

Som han själv sa under sin tid som departementschef och som ett försvar efter de dåliga mätresultaten 2013:

Effekten av skolpolitiken visar sig först om många år.

Där är vi ännu inte, även om vi kommer närmare, kanske rentav med ytterligare 100 Fridolin-dagar. Det är iallafall vad man kan hoppas på.

DAN SYLVEBO