NÄR JAG 2010 började som politisk redaktör på Jönköpings-Posten var tjänsten nyinrättad.

Jag fick därför ett brett utrymme att inom ramen för anställningskontraktet med ägaren självständigt utforma Jönköpings-Postens opinionsbildning på ledarsidan.

Jag har under de här sju åren drivit tidningens politiska linje efter några kärnprinciper:

1) Lokalt fokus.

2) Nyansering; världen är inte svart eller vit.

3) Saklighet och intellektuell hederlighet.

4) Nyfikenhet och kreativitet.

5) Icke-socialistiskt perspektiv, eller om man så vill borgerligt, när så har varit påkallat.

HURUVIDA JAG har lyckats i min ambition att följa de här fem principerna får ni läsare avgöra.

Men jag har till exempel när det gäller att se världen lite mer i gråskala och mindre i svartvitt försökt att även lyfta andra perspektiv eller åtminstone emellanåt visa förståelse för meningsmotståndare och de som hyser en annan världsbild än den som följer med den borgerliga idétraditionen i vårt land.

Den icke-socialistiska dimensionen har inte hindrat mig och ledarsidan från att gå i armkrok med till och med Vänsterpartiet - idéer kan vara så mycket mer än de traditionellt ideologiska.

Jag har sålunda varit en smula stolt över att kunna förena mig med Vänsterpartiet i kampen mot höghushotellet i Jönköping eller för att göra Barnarpsgatan till en gågata.

Ledarsidan har även stridit för bevarandet av Tändsticksområdet och mot den där planerade bostadsexploateringen och för att Rosenlunds Herrgård och Axamoskogen ska förbli i kommunal ägo - åsikter jag som borgare har uttalat i clinch med vad jag har betraktat som lite väl marknadsfundamentalistiska tendenser.

Annons

JAG VET ATT jag och ledarsidan har rört upp känslor ibland, men det är också så åsiktsspridning ska vara: Ni läsare har fått något att mäta er med - eller mot.

Jag har inte haft några illusioner om att alla ska hålla med mig.

Snarare tvärtom: Jag har bejakat debatt och läsarkommentarer på ledarsidans alster och tidningen har varit generös med att publicera repliker.

Jag är också väl medveten om den makt jag har haft tack vare den plattform jag verkat utifrån. Med den makten har kommit insikt om vikten av ansvar inför det som publiceras samt att förhålla sig ödmjuk inför andras synpunkter och åsikter.

Även om den här ödmjukheten inte alltid har uppfattats – vilket jag kan förstå, eftersom min position på många sätt är privilegierad – har jag försökt tänka på den och tvinga mig till påminnelse om att synen på världen och människan kan variera beroende på vem du frågar.

JAG HAR FÅTT många läsarreaktioner genom åren - via mejl, via telefon, på insändarsidan, i sociala medier, på stan. Jag är ytterst tacksam för detta och vid åtskilliga tillfällen har kloka läsarinspel fått mig att tänka till och lära mig nya saker.

Även om man förblir oense i en sakfråga, kan rationella och sunda meningsutbyten givetvis berika båda sidor.

DET HAR VARIT en ynnest att ha en "egen", daglig åsiktssida i tidningen till förfogande – en stor, fin scen att stå och sjunga ut på – och under 2010-talet har onekligen politiken och samhällsutvecklingen lokalt, nationellt och globalt varit sådana att det inte direkt varit brist på ämnen att skriva om.

Jag har ibland reflekterat över ledarskribentyrket och varit avundsjuk på historiska kollegor; de som fick kommentera krigsslutet 1945, maktskiftet 1976 eller Berlinmurens fall 1989.

Men sedan har jag tänkt: att vara ledarskribent på 2010-talet har verkligen inte varit så dumt det heller.

JAG VILL TACKA alla läsare för de här sju åren. I dag gör jag min sista dag på Jönköpings-Posten. Nu väntar semester där jag bara ska slappa.

Den 1 augusti tillträder jag, som tidigare har annonserats, tjänsten som regionchef för Svenskt Näringsliv i Jönköpings län.

Jag kommer att som fristående krönikör fortsätta att skriva på ledarsidan. Så jag säger:

Tack, adjö - och på återseende.

Trevlig sommar!