Goda nyheter för Centerpartiet. Dåliga för Moderaterna.

Så kan man sammanfatta SCB:s gallup.

C får 11,3 procent och M 18,1. Jämfört med valet ökar C exakt lika mycket som M tappar (5,2 procentenheter). Det är en laddad symbolik:

Efter att M i januari hade sagt att man var beredd att prata med Sverigedemokraterna sköt C iväg i opinionen.

Nettotappet från M till C är enligt SCB 1,7 procent sedan november 2016 och 3,6 sedan valet. M tappar även till SD, 2,1 procent sedan valet.

Mätningen indikerar det många har befarat, att M märkbart läcker åt två helt skilda håll, vilket säger en del om vilken bred borgerlig kyrka M ändå har varit under lång tid.

M:s styrka har sedan 1970-talet varit att man har kunnat samla både rena liberaler och rena konservativa - fattas bara i liberalkonservativt parti.

Men när väljarmarknaden förändras är inget längre heligt.

När konkurrensen hårdnar, inte minst från SD, får M svårare att upprätthålla det höga taket, den breda fållan.

Annons

Det här är en strukturell förändring som verkar bortom M:s kommunikationsproblem, idétorka och ledarskapsbekymmer.

C å sin sida gör liksom en omvänd resa. 11,3 procent är en remarkabel demonstration i den ädla konsten röstsamlande. På tre år (valet som jämförelse) har C ökat med 85 procent.

Det är klart att M:s nedgång är allvarlig, men i förhållande till vad många moderater hade befarat (14-15 procent), är förmodligen 18,1 skäl att pusta ut (för den här gången).

Att till valet hämta upp drygt fem procentenheter så att M åtminstone tangerar 2014 års septemberresultat är på inget sätt ogörligt.

Men det kräver nog i första hand att de interna oroligheterna, som har kommit i dagen den här veckan, lägger sig. Det är definitivt inte givet att en ny partiledare skulle klara jobbet bättre än Anna Kinberg Batra fram till 9/9 nästa år.

En stor förlorare i mätningen är Kristdemokraterna, det enda parti av de åtta med säte i kammaren som landar under riksdagsspärren.

KD samlar bara 3,2 procent, en reducering jämfört med valet på 1,4 procentenheter, eller en knapp tredjedel. Föga oväntat, men tendensen – KD utanför fyraprocentszonen – befästs.

Det är givetvis trist för KD, men också för svensk politik. KD är i mitt tycke det av väljarna mest underskattade partiet och förtjänar en ansenligt större supporterskara.