Tony Hatefnejad ler. Han ser den alltså inte som en orosfaktor, temperaturen i Jönköping på lördag. Tvärtom ser det bra ut - om inte annat så för publiken.

Profilen: Tony Hatefnejad

Ålder: 30

Familj: Sambo Rebecca, mamma och pappa och fem, nej vänta (räknar tyst) ...fyr..

Profilen: Tony Hatefnejad

Ålder: 30

Familj: Sambo Rebecca, mamma och pappa och fem, nej vänta (räknar tyst) ...fyra, syskon. Vi är fem.

Bor: Precis ovanför kröken i Dunkehallabacken.

Gör: Elitlöpare långdistans (5 - 42 km), föreläsare, instruktör. Initiativtagare, tillsammans med Per Selskog, till Jönköpings första maraton sedan 80-talet. Lärde känna Per under sin tid som instruktör på Friskis & Svettis, nu är Per en av ledarna i löpargruppen Runners High.

Bakgrund: Har läst affärsjuridik och företagsekonomi 3,5 år i Skövde.

Mål: Stockholm Marathon på tiden 2:37, var ett genrep inför Frankfurt om några veckor "när jag går all in". Där ska personligt rekord sättas, "det är huvudmålet i år". Bästa halvmaran, på 1:12, ska även den slås i år "får se om det blir i Köpenhamn".

Längd: 182 cm.

Väger: 64-65 kg.

Springer: 16-18 mil i veckan.

Äter helst: Gröt! Havregrynsgröt.

Dricker: Gillar kolsyrat.

Ser på: Mycket sport; Fotboll, "mycket Zlatan, mycket Lindelöf", tennis. På Netflix mycket svenskt med sambon, som "Gåsmamman".

Läser: "Tyvärr inte, har inte ro för det. Men lyssnar mycket på ljudböcker och poddar, som Framgångspodden och Sommar."

Han har vit collegetröja, keps och lite allergi. Vi ses i Stadsparken ett par dagar innan projektet, som han och Per Selskog har planerat i ett par år, ska genomföras fullt ut.

— Oj, nu händer det verkligen på riktigt, så känns det, säger Tony.

Det som började som ett samtal på en löprunda mellan två vänner, ett intresse kombinerat med en lokalpatriotisk längtan, når nu äntligen och overkligt nog, sin kulmen.

— Vi började tänka som New York Marathon. Att man skulle få med de olika stadsdelarna. Möta stadens föreningar på vätskestationerna, HFF i Huskvarna, J-Södra i Stadsparken, berättar Tony.

Han och Per höll tankarna för sig själva, länge. När de presenterade dem – efter drygt ett år – för Destination Jönköping, var det sommar 2016.

Men nu gick det istället snabbt.

I augusti i fjol arrangerades presskonferensen där de båda höll upp varsin nummerlapp med distanserna, 42 195 meter respektive 21 095 meter, inför kamerablixtarna.

Fakta: Jönköping Marathon

Arrangeras: 17-19 aug, inklusive expo, barnlopp och den stora tävlingsdagen.

Distanser (p..

Fakta: Jönköping Marathon

Arrangeras: 17-19 aug, inklusive expo, barnlopp och den stora tävlingsdagen.

Distanser (på lördagen): Maraton 42,2 km och halvmaraton 21,1 km.

Bakgrund: Kom till som ett snack under en löprunda som Tony Hatefnejad och Per Selskog gjorde, för två år sedan.

Anmälda: Cirka 1900 totalt på de långa distanserna. Bortfallet väntas bli lågt i och med många sena anmälningar (då bör man veta om man är redo) och att loppet arrangeras för första gången.

Organisation: Tajt crew på åtta personer i arrangörsgruppen. 200 föreningsfunktionärer. Cirka 150 volontärer "som sliter något enormt, utan dem hade det aldrig gått", menar Tony.

Start: Knektaparken, mål: Munksjöbron.

Omdömen efter testrundan av banan: "Betydligt lättare än de trodde den skulle vara".

Kuriosa: Artister som både springer och underhåller i Jönköping: Promoe och Allyawan.

Rekord: Kjell Erik Ståhl är Sveriges rekordhållare på maratondistansen, fortfarande - sedan 1983, på 2:10:38. Ståhl håller i startpistolen i Jönköping. Svenska damrekordet har Isabellah Andersson med tiden 2:23:41 (2011).

Han verkar glad när vi möts. Förväntansfull och på ytan lugn. Beskriver sig själv som målmedveten, driven och mån om andra.

Som barn var han blyg men social – när han väl lärde känna folk. Sportig. Började med tennis som sjuåring, spelade tills han var 25. I dag är Tony 30 och elitlöpare.

Hans föräldrar kommer från Iran. Själv var han två månader när de flydde och tog honom till Sverige. Tony pratar i dag på sin höjd "knagglig persiska". Syskonen ännu sämre. Föräldrarna blandar sina språk hemma så att till och med hans flickvän Rebecca brukar förstå, menar Tony.

Det är också hon som vet mer, om deras historia, än vad han gör.

— Jag brukar lägga bort det som är negativt. De har haft det jobbigt, kämpat. Men har det bra nu. Det är inget vi pratar om.

Föräldrarna bor i ett hus på Bymarken, inte långt från Dunkehallabacken. Från årskurs 6 på Talavidskolan, genom högstadiet på Junedal och på Sandagymnasiet, bodde han också där. När Tony senare flyttade till Skövde kunde han ändå ta sig tillbaka just till de här kvarteren, stå här kl 5 på morgonen, för att springa sin vanliga runda.

Han fingrar på Polarklockan på armen. Tryckte även till när han sprang uppför backen för fotografens skull.

Behövde han verkligen mäta distansen?

Beroende?

Tony skrattar till.

— Nej. Det ringer i mobilen. Jag stänger av den på klockan.

Logiskt.

Många söker honom nu. Trådarna ska sys ihop. Fortfarande saknas en del funktionärer. Många vill också veta om han ska springa själv. Men Tony avstår. Han har ändå tillryggalagt sträckan. Ut till Huskvarna, längs Vättern tillbaka, upp över Järstorp...

Men vet inte vad hans tävlingstid skulle kunna ligga på.

— Jag vågar inte gissa. Men eftersom det är min hemmastad hade jag förhoppningsvis presterat bra, och jag vet ju var kurvorna kommer...

Annons

Kan det spela roll verkligen? Kurvor, när man springer?

— Ja, är det en skarp kurva så vet jag hur jag ska gå in i den, för att spara energi, säger Tony.

Han springer hellre fort än långt, på träning. Tar hjälp av poddar för att skingra tankarna på långpassen.

Formen är bra, även om han har svårt att säga det rätt ut. Säger istället att löpning "är kul". Men det kan svänga snabbt, skador kan ändra på mycket.

— Det är en krävande sport, säger Tony.

Han kom in som 17:e svensk på Stockholm Marathon tidigare i sommar. Totalt plats 32 "efter alla kenyaner". En av anledningarna till den uppåtgående kurvan stavas Lars-Gunnar Skog, Tonys tränare, som själv tävlat för landslaget och som nu jobbar målmedvetet med andra. Tony är tacksam för det. Målet i år är personliga rekord på både hel- och halvmaran.

Men att det skulle bli löpning var inte självklart från början, snarare halkade han in av en slump.

Första året på gymnasiet skadade han ryggen. Då började han springa. Rundorna blev allt längre, ofta gick de runt Munksjön. En dag när han inte hade något annat att göra, fick han för sig att ta ett varv till. Och ett till. Det slutade på sex varv men kunde ha blivit fler. Kroppen var pigg, huvudet trött.

Tack vare en vadslagning med en kompis korsade Tony 2011 mållinjen på Göteborgsvarvet på sluttiden 1:28. Då hade han ändå zick-zackat mellan mängder av löpare, från sin position i startgrupp 16.

På tåget till varvet året därpå träffade han ett skönt gäng, som sedan skulle komma att bli hans fortsatta löparklubb, IFK Skövde. Än en gång spelade slumpen in - då Tony kom in i på högskolan i Skövde den hösten.

Varför fortsätter du att springa?

— För att jag fortsätter att utvecklas och självklart för att det är roligt. Jag tävlar inte mot någon annan. Så fort jag är klar med ett lopp tänker jag alltid: har jag mer att ge?

Han tänker på vad han äter, men "offrar inget". Äter pizza någon gång och bullar och godis efter en mara "som alla andra", men häller inte i sig en påse chips om han vet att han ska träna dagen därpå. Det ger fel sorts energi och kan dessutom påverka en känslig mage.

— Allt jag gör, gör jag med tanke på känslan - hur kommer det att kännas - efteråt?

Av de sociala medier-konton han använder gillar han Instagram mest. Har nära 20 000 följare och uppskattar den positiva energin därinne.

— Som efter min morgonjogg i dag var det en som skickade ett privat tack för inlägget och berättade att han gett sig ut själv, tack vare det.

Hellre glad - än elit med bara fokus på tider. Så vill han vara.

— Jag försöker driva mina konton så att mamma som inte förstår löpning, ska kunna följa dem.

Och på lördag – ska han bara njuta.

— Att highfiva med ett barn - den lyckan...

Det är den han vill åt där vid målgången på Munskjöbron. Se den hos löparna som klarat det.

— Det är det vi tänker på, hur glada människorna kommer att bli.

Psst! Här är Tonys sista minuten-råd:

Till alla hemmalöpare som springer en mara för första gången - känn inte för hård press. Njut!

För båda distanserna gäller: Gå inte ut för hårt.

Till er som springer maran: loppet börjar vid 21 km. Det är andra halvan loppet händer!