Den folkfest som hade inletts i uppsluppen anda dämpades allteftersom dagen led och när det sista tåget rullade in så var det en närmast tårfylld stämning som rådde på Östra Station i Jönköping.

Visst skämtades det ibland om det lilla, lilla tåget som gick så sakta att resenärerna i de värsta backarna ibland fick gå av och skjuta på.

Men under många år hade det betytt mycket för alla som bodde i de trakter där tåget tuffade fram. Sträckan gick från Jönköping och fram till Vireda som var slutstation. Längre hade pengarna inte räckt. Tåget skulle ha gått till Gripenberg, därav namnet, men sträckan blev inte längre än dessa 4,2 mil

 

Det var greven på Lyckås, James Hamilton, som tog initiativet till banan. På många sätt blev det verkligen grevens järnväg. Behövde han resa till stan vid andra tider än de ordinarie så satte han helt enkelt in extratåg, Han hade dessutom avtal med järnvägen om att få hålla tåget vid Lyckås station så länge han behövde!

JP skrev om greven som ”järnvägens enväldige ledare och man talade om en palatsrevolution när greven vid bolagsstämman 1816 inte blev omvald och därmed inte längre var företagets vd. Han hade velat sköta järnvägen själv, precis som han skötte sitt gods, och hade ingen förståelse alls för nya tider och demokrati.

Året därpå sålde den bittre greven sitt gods och flyttade till Djursholm.

 

Trådrullatågets resenärer fick uppleva en hel del. Det hände att tåget körde fast i snödrivor, att vagnar välte och att tåget spårade ur.

Men det upplevde stolta ögonblick också. Som 1895 när kung Oscar II kom på besök, Det blev en tur med tåget förstås och på Vistakulle steg kungen av och skrev sitt namn vid sidan av den lilla bergsklacken intill Per Brahes namn. Majestätet var imponerad av utsikten och utropade flera gånger med förtjusning: Charmant! Tres charmant!

Det spelades också in film längs banan.1919 var det Gösta Ekman och Karin Molander som spelade in Bomben där en smalspårig järnväg hade en viktig roll. 1926 var det Ebberöds Bank som spelades in på Lyckås med populära Fyrtornet och Släpvagnen i huvudrollerna.

 

Två timmar och 40 minuter tog resan. Spåret var 60 centimeter brett och den tillåtna hastigheten – som det aldrig togs så allvarligt på – var 25 km i timmen.

Första spadtaget togs 1893. Bara tolv år senare, 1935, las banan ner. Bussar och bilar hade blivit allför svåra konkurrenter om resenärerna.

Jönköpings stad hade velat ha banan kvar. Landshövding Felix Hamrin propagerade i ärendet, men förgäves. Spåren hade redan börjat tas upp.