Hade det inte varit för Nils-Olof Dahlströms kontaktnät hade det kanske inte blivit något Abba för världen, inte sålts 300 miljoner album. Eller?

– Tveksamt, skrattar den 67-årige saxofonisten.

– Agnetha var en väldigt blyg och försynt tjej, bara 16 år när hon kom med oss.

– Men när hon presenterade ett par egna låtar för oss kommer jag ihåg att jag tänkte 'den här flickan har något alldeles speciellt', säger bandledaren Bernt Enghardt.

Kaffebordet är dukat utanför replokalen på Hagaområdet, numera finns all tid i världen, alla är pensionerade och suktar efter umgänge så här mitt på dagen.

Det något mer stressade JP-teamet önskar gå mer rakt på sak och ber musikerna att hänga på sig instrumenten och visa hur det lät.

– Vi var just hemkomna från en framgångsrik Tysklandsturné när mina föräldrar sa till mig att jag fick sluta i bandet och ta hand om min son, berättar orkesterns första sångerska, Agneta Björkman.

Agneta står mitt i smeten och greppar mikrofonen, som om det vore i går. Det var sensommar 1966.

– Goda råd var dyra, forsätter Nils-Olof, jag och Tommy (Edberg) visste en annan lovande Agneta på Öster och stämde träff med henne på Vättergolfen (minigolfbanan nedanför nuvarande Strand).

– Hon hade med sig en kompis och det var lite fnittrigt, men hon sa ja till att gå med i bandet och dagen efter övade vi med vår nya Agnetha (h:et i Agneta kom in med Abba) i Folkets Hus i Huskvarna.

– Det var ju perfekt, vi behövde inte byta ut namnet på affischerna, bara fotot, inflikar basisten Conny Svensson.

– Och eftersom jag var äldst (24 år) fick jag lite av ansvaret för Agnetha, säger Bernt, fick stränga förhållningsorder från pappa Ingvar Fältskog varje gång jag hämtade dottern på Tegelbruksgatan.

Annons

Det nya unga affischnamnet fick mycket att göra; jobbade som växeltelefonist hos Atteviks bil på dagarna och turnerade runt med orkestern på kvällar och nätter. Nils-Olof berättar om en brytningsperiod:

– Vi var kända som en modern orkester, vi hade tagit efter mycket av Beatles, vilket inte alltid gick hem hos danspubliken.

Repertoaren var populära coverlåtar, som ”House of the rising sun””I got you babe”, tills Fältskog kom in bilden. Bernt:

– Hon presenterade en låt som hette ”Jag var så kär” för oss, Tommy arrade om den, fick riktigt bra fason på den.

Det tyckte skivbolaget Cupol också, som spelade in låten, som blev en hit, låg etta på svensktoppen hösten 1967. Bara det att Cupol hade använt sig av studiomusiker. Bernt-Enghardts förvandlades allt mer till Agnethas kompband.

– Men vi hade gott om jobb, berättar Nils-Olof, blev heltidsmusiker och fick åka på längre turnéer. Minns att Agnetha hade förlovat sig med en tysk stjärna, Dieter Zimmermann, som tvunget skulle med på en Norrlandsresa… han fick sitta på en tältstol i bussen.

Bandet skrattar högt. Nils-Olof fortsätter:

– Agnetha var otroligt musikalisk och fick ganska snabbt skinn på näsan, hon visste hur hon ville ha det i slutänden.

Hur var det på konsertställena, var det vilda liv vid scenkanten?

– Nej, hon var fortfarande ganska okänd ska man komma ihåg, men hon var tjusig att titta på tyckte killarna, så vi i bandet var noggranna med att vi skulle köpa korv och kaffe i paus. Henne vågade vi inte släppa iväg.

I september 1968 bestämde skivbolaget Cupol att fröken Fältskog klarade sig bäst på egen hand. Resten är pophistoria.

Bernt-Enghardts Orkester upplöstes också kort därefter, för att sedan återuppstå i olika sättningar, men aldrig med originaluppsättningen. Tills 2014, då man gjorde en spelning i Smedbyn i hemstaden Huskvarna.

– Det var roligt, vi fick mersmak, säger Bernt Enghardt och fingrar på sin trumpet.

– Men det går inte komma ifrån att vi är mest kända för tiden med Agnetha Fältskog, funderar orkesterledaren.

Har något träffat Agnetha efter Abbas genombrott?

– Jag träffade henne kort under 700-årsjubileet 1984, säger Bernt Enghardt, i samband med att Agnetha sjöng på Västra torget, det är allt.

Det börjar bli syrefattigt; mycket ska rymmas på kort tid…

– Det känns som 1965 igen, säger Agneta Björkman och räknar in ”Tycker inte om dig”.