Tre minuter över studsar Veronica Maggio fram, och trots att det nästan gått ett decennium sedan jag såg henne sist tycks hon inte ha åldrats en dag.

Konsert

Veronica Maggio

Plats: Folkets Park, Huskvarna

Betyg: 4 stickor

Konsert

Veronica Maggio

Plats: Folkets Park, Huskvarna

Betyg: 4 stickor

Maggio har inte tid att vänta utan inleder konserten direkt, helt utan prat och tjafs. Hon accelererar utan att stanna och publiken får vänta nästan fem låtar innan Maggio växlar upp och utbyter några ord. Hon berättar att hon längtat tillbaka till Ladan. Just den här ladan, den med den där vibben.

Annons

Och vibben är stark ikväll. Den blandade publiken struntar i avsaknaden av prat – det är inte det vi är här för. Veronica kompenserar med musik där varje ord bär en historia och varje sång är en skildring ur en åldrad tonårings dagbok. Musiken berättar sagor och spår om ungdomens framtid, medan alla andra åldrade tonåringar redan känner igen sig. Detta är så ärligt och skört att mellansnack hade varit för mycket.

Det märks att Maggio gillar mindre klubbar bäst. Ingen prestationsångest och kvällen är bara kul, som en tonårsfest som hon själv kallar det. Men likt en fest som aldrig leder vidare stannar vi liksom inne och hoppar aldrig ut i de okända. Akten känns inövad och Maggio bjuder inte på sig själv. Till slut blir det nästan tråkigt att hon aldrig trycker på bromsen.

Ändå lyckas hon fånga in publiken, men det är inte svårt att hålla oss nöjda när varenda låt hon bjuder på är en hit.

Veronica levererar en käftsmäll. Hennes till synes infantila sånger är inget annat än filosofiska tankar förklädda till hormonstinna undringar. Hon är skör och stark, ung och gammal. Allt på samma gång.

Hon tackar för sig, men återvänder till scenen snabbt. ”Jag kommer” sjunger hon. Och när Veronica Maggio har kommit går vi alla därifrån. Utmattade med nöjda.