Varje kväll samlas ett 20-tal EU-migranter inne på Resecentrum i Jönköping, för att värma sig efter en lång dag med tiggarmuggarna på stan. Vinterboendet i campingstugorna på Rosenlund har varit deras fasta punkt från sent i höstas och fram till sista mars. Några få har valt att åka hem till Rumänien, men flertalet av det 30-tal personer som bott i stugorna är fortfarande kvar.

Med hjälp av den rumänska tolken Ligia Englöf möter JP de som samlats inne på stationen en gråkall aprilkväll, för att ta reda på hur de lever efter att vinterboendet stängt. Ligia känner tiggarna väl genom sitt engagemang i Kyrkhjälpen som stått för boendet, och genom sin rumänska bakgrund.

Jakt på sovplatser

— Alla väntar på att något ska hända, och frågar hela tiden om boende. De kommer till Resecentrum varje kväll för att värma sig, berättar hon.

En efter en droppar snart in på stationen. De ser trötta ut men pratar ändå högt och engagerat med varandra. Och nu väntar jakten på platser att sova på under natten. Några har installerat sig i gamla bilar, medan andra sover under broar eller i skjul. Men inte Cocor Silva som är här med sin vuxne son.

— Jag brukar promenera med min son från klockan ett på natten till fem på morgonen för att vi ska hålla oss varma. Vi sover ibland längs vägen. Det är ändå bättre än att sova under broarna, säger hon.

Dura Cernica berättar att han sovit under en bro några nätter den senaste tiden, nära E4 och A6.

— Men en natt klockan två kom polisen dit och bad oss att gå därifrån.

Tveksamma till insatser

Vi undrar vad som skulle få dem att åka hem till Rumänien och inte fortsätta tigga i Sverige. Och vad tycker de om de hjälpprogram från Sverige, som nu ska skapa jobb i Rumänien. Ligia Englöf menar att många av romerna är tveksamma, eftersom de förväntar sig hjälp direkt genom pengar i handen. Det är också en anledning till att ingen av romerna i Jönköping nappat på hjälporganisationen Hjärta till Hjärtas erbjudande om korgtillverkning i Rumänien. De flesta tjänar fortfarande betydligt bättre på att tigga i Jönköping.

Cocor Silva är skeptisk och säger:

— Den hjälpen är som en snöboll som går från hand till hand, och vad blir det kvar när den kommer till mig?

Och för EU-migranterna på stationen tycks det inte vara någon tvekan om att de kommer att fortsätta tigga, så länge det lönar sig bättre än att leva hemma i Rumänien. Svaren är högst varierande på hur mycket pengar EU-migranterna numera brukar få in varje dag i sina muggar. Enligt Ligia Englöf har somliga uppgett att det kan röra sig om mellan 300 och 700 kronor.

Saknar boendet

Saknaden är samtidigt stor efter de bekvämligheter som fanns på vinterboendet på Rosenlund. Och hittills har våren varit kylig. Men EU-migranterna dyker fortfarande troget upp hos Frälsningsarmén i Huskvarna, som serverar frukost tre dagar i veckan och kvällsmat två, eller till frukosten på Ulf Sparregården i Jönköping.

Annons

— När vi bodde i stugorna behövde vi inte vara rädda på kvällarna, eller för dem som tar droger. Men vi känner oss inte jagade av polisen, säger Cocor Silva.

— Innan kunde man laga mat, koka kaffe och duscha, men nu är det kyla hela dagarna. Det skulle vara skönt med en varm dusch och att kunna raka sig, fortsätter Roman Tiberiu.

Med sin fru Rona har han fyra barn som är kvar i Rumänien hos Ronas föräldrar. Den äldsta är 12 år.

— Det är ju inte roligt, varje gång vi ringer vill barnen att vi ska komma hem, säger Roman.

Svårt med framtiden

På stationen samlas plötsligt några av dem intresserat runt ett tidningsurklipp från Jönköpings-Posten som någon har med sig. En av dem, Ramona, är med i ett reportage där Marie och Bertil Samuelsson tog emot en JP-bukett för sitt engagemang för utsatta romer.

— Romerna är vana vid att bara tänka för dagen, och det beror mycket på deras överlevnadshistoria och migrationen. Även om de får en inkomst och resurser investerar de oftast inte långsiktigt och har inte så stor förmåga att planera för framtiden, menar Ligia Englöf, som anser att romerna skulle kunna göra mycket mer av sina pengar från tiggeriet till att använda för investeringar på hemmaplan.

Utbildningsnivån är låg, och enligt Ligia är 80 procent av romerna i Rumänien analfabeter.

— Många har heller ingen privat mark och prioriterar inte att investera i sina hus. De lever heller på tiggeriet här, och skulle inte välja att åka hit och bo på det här sättet om de fortfarande inte fick en bra inkomst av det.

Kallt och rått

När det börjar bli dags att skingras för natten, följer vi med fyra av dem som sedan en vecka tillbaka har hittat ett källarliknade utrymme att sova i. Utrymmet saknar dörr och därinne är det kallt och rått.

— Vi har bott här i en vecka nu, innan dess sov vi under en bro. Det hade varit bättre att få sova i tält, och nu är vi rädda att bli avhysta av polisen, säger Ramona.

Maria Catalina vill framhålla att de håller sig till sina övernattningsplatser och stör inte någon annan.

Innan vi lämnar nattlägret ger tolken Ligia Englöf de fyra EU-migranterna varsin kram. Från en av dem tar hon emot en mobiltelefon som hon lovar att ladda upp under natten.

Läs även JP:s reportage om de tiggande romerna från september 2014.