Tobias, som är Toleks svenska förnamn, står på scenen i aulan i Attarpsskolan. Salen är fylld till sista sittplats och fler stolar får bäras in så att alla ska få en sittplats. Den här kvällen föreläser han för allmänheten. På tisdagen ska han tala inför skolans alla åttonde- och niondeklassare.

Det är tyst i aulan, man kan höra en knappnål falla, men så är också Tobias Rawets berättelse en fruktansvärd och tragisk kolsvart del av vår nutidshistoria.

”Vad har vi lärt oss”

— Det här är ett mycket viktigt ämne, men ändå verkar det som om att vi inte har lärt oss något av vår historia. Se på den värld vi lever i nu, säger Tobias strax före föreläsningen.

Tobias Rawet var sex år när nazisterna i september 1942 inledde en razzia i det judiska ghettot i staden Lodz där familjen bodde. Nazisterna tog alla barn under tio år, alla äldre än 65 år och alla som var sjuka. Totalt under en vecka togs 15 000 personer, alla mördades av nazisterna.

Annons

— Jag minns att min faster kom gråtandes och springandes och sa att soldaterna hade tagit min femårige kusin Joel. Min mamma förstod att soldaterna snart skulle komma till oss för att ta mig, så hon och min faster gömde mig i en stor hink i vårt utedass, säger Tobias och berättar om stanken, mörkret och rädslan.

Efter ett tag kom hans mamma och pappa och hämtade honom och förde honom till husets vind där han fick sitta tyst och vänta. Varje kväll kom hans mamma eller pappa med mat och vatten.

Förfalskat pass

— Jag förstod senare att de inte kunde komma båda två med maten, en av dem var tvungen att hålla vakt, säger Tobias.

Efter många dagar av ensamhet och rädsla kom båda föräldrarna upp och sa att han kunde komma med dem hem. De hade ordnat ett förfalskat arbetspass och Tobias Rawets ålder hade höjts med fyra år. Därmed kunde han arbeta och fram till krigets slut 1945 var han på olika koncentrationsläger. När Röda armén befriade fångarna i lägret Ravensbrück återförenades Tobias med sina föräldrar.

Av de 60 000 barn som funnits i ghettot i Lodz hade bara 65 överlevt. Ett av barnen var Tobias Rawet.

Som 12-åring kom Tobias till Sverige där hans familj blev svensk medborgare. Men det skulle dröja fram till 1992 innan han började prata om sina mörka upplevelser under andra världskriget. I ett tv-inslag sa den franske Förintelseförnekaren Robert Faurisson att Förintelsen var ett judiskt påhitt.

Då bestämde sig Tobias Rawet för att ägna sitt liv åt att berätta.

— Titta på hur vår värld ser ut i dag. Vi måste lära oss av historien, vi får aldrig glömma, säger Tobias Rawet.