Olle Schmidt skapar figurativ konst som berättar en historia - eller många. Exakt vad konstnären försöker berätta är ibland lite oklart, men det spelar faktiskt inte någon roll. Det är inte alltid vad man säger som är viktigt, utan hur man säger det.

Olle Schmidt

Konstnären Olle Schmidt föddes 1960 på Lidingö.

Han utbildade sig på Valand och målar..

Olle Schmidt

Konstnären Olle Schmidt föddes 1960 på Lidingö.

Han utbildade sig på Valand och målar berättande med inspiration från både nutid och gamla skrönor. Ofta innehåller verken både humor och en mörk underton.

Olle Schmidt bor och arbetar i Stora Aleryd, Ödeshög.

Det är en mycket sevärd utställning som visas i Vetlanda Museum, där Schmidts frejdiga målar- och berättarglädje fyller den stora salen och tre angränsande rum.

Schmidts mytologiska drömlandskap lånar från olika epoker, från filmens och musikens världar. Konstnären inspireras av det exotiska och det halta och det lytta. Det finns hela tiden lust och engagemang i berättandet, och sådant smittar. Jag står länge framför dukarna och tar in alla detaljer.

Ett återkommande tema i "Timetraveller" är upptäcktsresanden och uppfinnare, orädda människor som genom historien har trampat ny mark. Dessa innovatörer utsätter sig inte sällan för stora risker när de kastar sig in i nya experiment. Schmidt låter det bubbla och fräsa från laboratoriets olika kärl, som från en häxbrygd.

Det är i de stora målningarna som Schmidt kommer till sin rätt, men utställningen flankeras av två helt andra verk.

På den ena sidan visas en film, regisserad av konstnärens son Tim Schmidt. Det är ett bild- och ljudkollage som sätter stämningen för utställningen. Filmen ger också en spännande inblick i skapandeprocessen med bilder från Schmidts bohemiska ateljé.

Timetraveller

Vetlanda museum visar utställningen "Timetraveller" av Olle Schmidt till den 25 september.

Timetraveller

Vetlanda museum visar utställningen "Timetraveller" av Olle Schmidt till den 25 september.

På den andra sidan av utställningslokalen finns det en mindre lyckad installation, ett slags grotesk fontän. De puttrande kärlen återkommer igen, denna gång under överseende från en docka föreställande en rödskäggig kapten. Det är humoristiskt menat, antar jag, men verket känns överflödigt och det tillför inte något till utställningen i stort. Mer än ett frågetecken.

Schmidt varierar hela tiden sitt uttryck; han slår åt alla håll, men träffar inte alltid rätt.

Han lyckas väl i en serie akvareller som visar en annan linjeföring, rak och mer spontan. Han tar intryck från serietidningsvärlden och målar pratbubblor med absurda utrop.

I några mindre målningar, ibland bara ett par decimeter höga, fungerar det sämre. De grova, enkla formerna framstår som banala skisser.

Särskilt i jämförelse med de stora målningarna, där Schmidt verkligen gör intryck. Här arbetar han med stämningar som är långt mer nyanserade. Utöver alla färgexplosioner visar Schmidt att han också kan hantera mer finstämda känslolägen.

I "Explorer III" söker sig två män fram genom ett snöklätt bergsmassiv. De är upptäcktsresanden, men de är definitivt inte klädda för uppgiften. De blickar åt olika håll och verkar vilse på en omöjlig resa, men horisonten i dalgången lovar hopp.

En annan målning som fastnar i minnet är den jättelika "Här kommer natten". Runt en skogsstuga står ett antal människor, till synes utan kontakt med varandra. Ett par av dem väntar vid en nygrävd grav. Musikinstrument står oanvända på gårdsplanen och en förstärkare ser ut att ha fattat eld. Samtidigt vilar ett harmoniskt lugn över bilden som domineras av natthimmelen som skymtar genom trädkronorna.

Det finns en känsla av att något just har inträffat - eller är på väg att hända. Schmidts målningar består många gånger av scener som är laddade med en svårtydd spänning, som om betraktaren har kommit sent och överraskat de inblandade.

"Timetraveller" är en generös utställning, där lekfullheten får bestämma riktningen. Schmidt fabulerar friskt och även om han tappar tråden emellanåt, fortsätter han att underhålla.

"Jag har glömt vad jag skulle berätta", står det i en av akvarellernas pratbubblor. I ett annat textavsnitt utropas: "Den här texten fyller ingen mening förutom sin egen".

Det kan vara svårt att hitta de rätta orden. Men Schmidts bilder säger så mycket mer.