Kyrkans och folkets förhållande i Jönköping har periodvis varit ansträngt och ämnet har debatterats åtskilliga gånger. Det har funnits kommunala tjänstemän som velat sudda ut benämningen "Smålands Jerusalem" medan informationschefen Perolof Kallings på 1980–talet ville införa en ny slogan "Jönköping dansar och ber" som ett försök att ta tillvara på stadens båda sidor. Hittills har det gått sådär.

Kluven

Johanna Linder, journalist och en av initiativtagarna till den ekumeniska gudstjänsten den 1 maj, har själv haft ett kluvet förhållande till framför allt frikyrkan.

– Men jag har aldrig skämts för Smålands Jerusalem utan mer sett kyrkans dubbla roll. Hämmande men också bra, säger Johanna Linder.

– Årets 1 maj manifestation har alla möjligheter att bli ett före och ett efter. När kyrkorna tillsammans vågade stå upp och ta ställning för alla människors lika värde hände det något. Jag tror att vi har förstått att alla kan mötas. Och kyrkan stärks av det positiva gensvaret, säger Johanna Linder.

Hjärtebeslut

Hon tror att gudstjänsten, den två timmar långa klockringningen och "fredskonferensen" på Barnarpsgatan gjorde att Svenskarnas parti inte kände sig välkomna och att de väljer en annan stad nästa år.

– Gör de det ska vi dela med oss till den staden med våra erfarenheter, säger Johanna Linder.

Idén till gudstjänsten kom från Johanna Linder och sedan började en arbetsgrupp jobba med förberedelserna. Själva klockringningen var, säger Fredrik Hollertz, ett hjärtebeslut.

Annons

– För mig personligen var det en tydlig markering att vi står upp för människovärdet. Det var både mäktigt och kraftfullt, säger han. Gudstjänsten, tycker han, blev mer än ekumenik, det blev en stark sammanhållning och en samhällsinsats.

Jerry Hansson (V) var en av de många politiker som var med under gudstjänsten på självaste 1 maj. Och han kramade politikern Sotiris Delis (M). Han tyckte att det var vackert när kyrkklockorna ringde och när alla som var där visade vad de tyckte i största enighet. Jerry Hansson är helt övertygad om att känslan efter 1 maj kan bli något bestående.

– Det hände också något när Jönköpings kommun så öppet tog ställning och skrev "Jönköping mot rasister" på sina informationsskyltar. Nu har Jönköping med besked visat att vi inte gillar rasister och det här har förändrat vårt tilltal, säger Jerry Hansson.

Varumärke

Diakon Karin Ahlqvist i Österängskyrkan är glad över att Johanna Linder frågade kyrkan vad de kan göra och glad över att kyrkan jobbade vidare. Kyrkan lyfte hela frågan och gjorde den viktig.

– Jag har tagit till mig en tweet av Ann–Li Lokko: "Det här med varumärkesarbetet och tona ner kyrkorna i Jönköping. Har aldrig förstått det." Den är bra, säger Karin Ahlqvist.

Den två timmars långa klockringningen har uppmärksammats också utanför Sveriges gränser. Det var kyrkoherde Hans Boeryd i Sofia församling som gav klarsignalen.

– Det var en manifestation för något, för medmänsklighet, inte emot. När främlingsfientligheten blir starkare kändes det bra att fånga upp den gamla traditionen om att ringa för fara, säger Hans Boeryd.

Stolt

Kommunalråd Mats Green (M) säger att informationen om infartsskyltarna har nått drygt en miljon läsare och han har, liksom prästerna och Johanna Linder, tillbringat hela dagen i telefon.

– Vi vände något som är väldigt negativt till något mycket bra. Bra att vi var eniga över partigränserna och gudstjänsten var klockrent bra. Nästa vecka ska vi träffa polisen och då kommer vi att säga igen att vi inte vill ha hit Svenskarnas parti igen, att Jönköpingsborna har rätt till sin egen stad. Men om det ändå blir så är vårt budskap att vi ställer upp igen, alla tillsammans, säger Mats Green, och tillägger att han är stolt över Jönköpingsborna och kyrkorna.