Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Agnes Karnatz: Löfven äventyrar den svenska modellen

OPINION. Efter att ha stått längst fram i ledet när EU:s sociala pelare infördes 2017 går Sverige nu på defensiven. Inför det sociala toppmötet i Porto 7-8 maj har regeringen gått ihop med bland annat Danmark, Finland, Irland, Bulgarien och de baltiska länderna för att protestera mot det senaste förslaget på EU-gemensamma minimilöner.

Om det tidigare verkade som att Sverige skulle kunna utnyttja ett kryphål i EU:s lagstadgade minimilöner ser det nu mörkare ut. Nyligen kom det senaste förslaget, som har bearbetats och justerats av EU-parlamentets förhandlare. Nu ska minst 90 procent av arbetskraften omfattas av kollektivavtal för att ett land ska få slippa implementera minimilöner utan anmärkningar. Den tidigare föreslagna gränsen låg på 70 procent.

Den svenska modellen, där fack och arbetsgivare sätter lönerna, må vara framgångsrik och omfattande, men 90 procent är en hög tröskel. Särskilt som kollektivavtal inte per automatik innebär de bästa villkoren för de anställda i alla lägen. Om det senaste förslaget går vidare, och protesterna blir utan genomslag, hoppas vissa på att Sverige kan få ett formellt undantag från kravet på minimilöner.

Men ett sådant undantag skulle vara en aning ironiskt med tanke på att det var just Sveriges och Socialdemokraternas ansträngningar som bidrog till att den sociala pelaren kom på plats. Där ingick klart och tydligt att EU fick gå in och peta i arbetsmarknaderna. Varningar om riskerna med den sociala pelaren viftades bort av regeringen 2017. Men nu är det delar av EU som viftar undan Sveriges protester. En av parlamentets förhandlare, nederländska socialdemokraten Agnes Jongerius, poängterar att om ett land ges undantag kommer snart fler krav på särbehandling (Europaportalen 22/4).

Hela situationen tycks bottna i en slags arrogant självgodhet från den svenska regeringen. När Stefan Löfven drev på för att lägga de sociala frågorna på EU:s bord sände han signalen att Sverige var föregångare, och nu skulle fler EU-länder dras med i vårt framgångsrika system. Det hördes till exempel inga protester från regeringen när frågan handlade om detaljregleringar i ländernas föräldraförsäkringar. Det går dock inte att detaljstyra hela EU-maskineriet från det svenska lägret.

Plötsligt är det Sverige som är avvikande och måste rättas till, enligt stora delar av EU. Även om Sverige trots allt lyckas ducka för minimilönerna kommer hotet om liknande förslag från EU-nivå att finnas kvar. Den sociala pelaren kan vara stöd för fler påhitt som inte alls passar sig för föregångslandet Sverige.

Agnes Karnatz

Ledarskribent vid Svenska Nyhetsbyrån