Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bäst och sämst i år – sportredaktionen listar och blickar framåt

2020 är snart slut. Vilka har varit bäst och vilka genombrott har vi fått se? Vem har floppat och vad önskar vi oss av 2021? JP/Jnytts sportredaktion har sammanfattat året och blickar framåt mot ett förhoppningsvis bättre 2021.

Årets genombrott:

Carl Ljungquist: Innan jag blir gråhårig av allt grubblande bestämmer jag mig för att lyfta fram två personer som nästan direkt dök upp i mitt medvetande. Det handlar om kulstötaren Axelina Johansson, 20, och hockeyspelaren Oskar Olausson, 18. Johansson är uppvuxen i Hagafors i Vaggeryds kommun och representerade tidigare Hovslätts IK. Numera tävlar hon för Hässelby och har fått till kanonstötar och personliga rekord både utomhus och inomhus under 2020. Kanske är det starten på något ännu bättre? Olausson är en kraftfull, fartfylld och samtidigt skicklig forward som under hösten 2020 fick debutera i SHL, där han har stuckit ut i ett annars blekt HV71. Vecka 48 var han i högform och sköt tre mål på tre matcher. Blev välförtjänt uttagen till Sveriges JVM-trupp.

Patrik Sjöblom: Med en uppfriskande respektlöshet har nykomlingen Fagerhult Habo tagit sig an årets SSL-spel. Det naturliga för ett lag i en ny högre serie brukar väl vara att slå in på den lite försiktiga vägen, att sätta säkerheten i främsta rummet och anpassa sig efter mer erfarna motståndare. Fagerhult Habo gör tvärtom och gör helt rätt och den som allra bäst personifierar framåtandan är Tim Andersson Carlsson. Inget skottläge är för dåligt för Andersson Carlsson, som ligger i toppen av SSL:s skytteliga och snittar ungefär två mål per match. Behöver han gnugga på försvarsspelet? Absolut, liksom hela laget, men under tiden skadar det inte att göra det man gör bäst – ösa på framåt och sätta skräck i motståndarmålvakterna.

Magnus Sundvall: Det låter ju dumt att säga att Ekhagenfostrade Filippa Curmark, 25, fick sitt genombrott i år efter att ha spelat sju säsonger i damallsvenskan. Men det här var året hon fick sitt stora genombrott internationellt. Hon gjorde sin bästa säsong spelmässigt och fick göra landslagsdebut och inte i någon tråkig träningsmatch. Nej, det var rätt in i en slutspurt i ett EM-kval som gällde. Och som om inte det vore nog fick hon även göra sitt första landslagsmål i kvalmatchen mot Ungern. Curmark avslutade säsongen med SM-guld, Champions League-spel och att skriva nytt kontrakt med sitt Kopparbergs/Göteborg FC. Men i mellandagarna kom beskedet att hennes klubb lägger ner elitverksamheten. Curmark står nu utan kontrakt, men lär säkert ha en hel del klubbar efter sig.

Donald Sandström: Oj vad jag fick tänka mycket innan jag kom fram till mitt val. Jag vet att HV:s ungtuppar alla nosar på en plats och vi har faktiskt ganska många kandidater. Här är min: Andreas Söderman, Hallby Handboll. Tränaren Jesper Östlund visste precis vad han gjorde när han plockade med sig Söderman från Märsta och Skånela. Hyfsat bra inledningsvis men den här säsongen har han vuxit ut enormt, inte minst i sitt försvarsspel. Och det enda som oroar mig är hur länge Hallby får behålla honom. Andreas kommer aldrig göra flest mål. Inte slå mest avgörande passningar heller. I mina ögon är han lagets viktigaste spelare ändå.

Årets flopp:

Carl Ljungquist: HV71:s herrlag. Vad har de egentligen sysslat med under hösten och tidiga vintern 2020? På papperet ett tillräckligt bra lag för att ligga på en topp sex-placering i tabellen. I verkligheten har det visat sig vara ett bottenlag där ingenting verkar fungera. Ett lag i fritt fall – kommer det en nödvändig uppryckning i inledningen av 2021? Blir intressant att följa.

Patrik Sjöblom: Stärkta av en bra avslutning i våras, innan pandemin satte stopp för allt vad slutspelsförhoppningar hette, klev HV71 in i nuvarande säsong med högt huvud och lika högt satt ribba. Och det var väl för all del inget orealistiskt med målsättningen att ta SM-guld, HV har ju ett bra lag och gick dessutom fram som en ångvält under försäsongen. Desto märkligare då att det har sett ut som det har gjort under SHL-hösten. Sällan har jag sett ett på papperet så slagkraftigt HV-lag underprestera så mycket. Det positiva för HV i sammanhanget är att halva säsongen återstår när vi summerar 2020. Det finns tid att reparera skadan men det vill till att börja olja maskineriet illa kvickt – annars kan det vara för sent.

Magnus Sundvall: Att Mariebo äntligen vann den där förbaskade division 1-serien men att Mariebo återigen får spela kommande säsong i den där förbaskade division 1-serien. Det firades med guldhattar och champagne efter seriesegern för att någon vecka senare vara depp och sorg. MIK hade förlorat kvalet till elitettan.

Damernas division 1 har diskuterats under flera år och ännu finns ingen vettig lösning. Men det är nog läge att försöka lösa det där nu, för vinner man en serie så ska man gå upp. Punkt.

Donald Sandström: Jag skulle kunna säga HV71 bara för att göra det enkelt för mig. Det gör jag alltså inte. Årets flopp är istället en spelare i HV71: Linus Sandin. Efter att ha bevakat merparten av HV:s matcher den här säsongen så måste jag nypa mig själv i armen för att påminna mig om att den här killen ska försöka ta en ordinarie tröja i Philadelphia Flyers. Världens bästa hockeyliga. Då hade man kunnat tro att han skulle dominera i det krisartade HV71 som går en mycket tuff framtid till mötes. Men icke. Av de mest dåliga har Sandin varit sämst. En spelare som skulle bära HV inte minst när det gäller målskyttet.  Lycka till i farmarligan. I bästa fall…

Årets prestation:

Carl Ljungquist: På den här punkten väljer jag att skänka en tanke till alla de hårt kämpande människorna som på något sätt är djupt involverade i idrottsklubbarna runt om i Jönköpingstrakten. Flera av dem har förmodligen våndats och oroats under ett idrottsår där många klubbar på grund av situationen med coronapandemin har haft svårt att få ekonomin att gå ihop. Alla de som har kämpat hårt och kommit på nya och kreativa lösningar för att ändå få det att gå ihop har stått för starka, viktiga och betydelsefulla prestationer.

Patrik Sjöblom: Jag ska inte säga att jag var förvånad över Hallby HK:s framart i handbollsligan i våras men det gör inte prestationen sämre. Lugnt och metodiskt har tränaren Jesper Östlund utvecklat sitt lag och det behövdes sannerligen ingen ”pandemihjälp” för att stanna kvar i ligan. Hallby säkrade kontraktet med bred marginal alldeles på egen hand. Och nu fortsätter laget i samma stil, trots en lite trög start i höstas. Det kanske är lite tidigt att säga att Hallby redan är ett etablerat ligalag – men man är på mycket god väg att bli det.

Magnus Sundvall: Jag får nog ändå säga Simon Karlsson Adjeis målsuccé i Assyriska IK. Att han kunde göra mål såg vi i division 2 innan han lämnade för ett äventyr i Kanada, men division 1 är en betydligt bättre serie. Karlsson Adjei visade att han höll även i Sveriges tredje bästa serie och dundrade in 25 mål på 28 startade matcher. Det är inget annat än en riktigt bra prestation! Efter säsongen belönades Karlsson Adjei med ett kontrakt med allsvenska Varbergs BoIS. Bara att säga grattis Simon - och Varbergs BoIS!

Donald Sandström: Någonstans på vägen har vi stirrat oss blinda på HV:s herrar och glömt bort damlaget. Ni kommer väl ihåg att man var endast en match ifrån att få lägga beslag på SM-bucklan? Sällan eller aldrig har ett lag blivit rånat strax innan målgång på vinsten. Men givetvis stödjer jag beslutet att ställa in finalserien. HV-damerna med Marchment, Morin, Hakala, Mira och Mira och allt vad de heter tillhör det bästa vi har i Sverige på damsidan i hockey. Synd att inte fler uppmärksammat det. Jag tar förresten ett namn till. Noah Shamoun, Assyriska. Denne unge, talangfulle och än så länge oförstörde mittfältaren spelade division 1-fotboll på en nivå som gjorde att Kalmar FF nöp honom efter säsongen. Ryktet säger att J-Södra inte var intresserade av 17-åringen. Det kan väl inte stämma?

Årets mest minnesvärda:

Carl Ljungquist: Lördag 7 mars 2020. Göteborg. Frölunda–HV71 i Scandinavium. Vilket drag det var från läktarplats, vilken kamp det var på isen. HV vann till slut med 4–3 efter straffar. Den här matchen är minnesvärd för att det var en riktigt härlig hockeylördag i något som känns som i en annan tid och i ett annat liv. Tre dagar senare, på tisdagen, bevakade jag toppmötet mellan HV71 och Luleå i ett nästintill fullsatt Kinnarps Arena, som arenan då fortfarande hette. Bara två dagar senare rycktes det rejält i handbromsen. Noll åskådare såg den sista SHL-omgången, slutspelet ställdes därefter in och den ena idrotten efter den andra tvingades också ställa in och skjuta upp matcher och serier. Kontraster. Från 12 044 åskådare i Scandinavium en lördag till total öken bara några dagar senare.

Patrik Sjöblom: Något trevligt minne är det förstås inte men det man kommer att komma ihåg från idrottsåret 2020 lär vara pandemin och som följd alla inställda evenemang, uppskjutna matcher och – inte minst – de tomma läktarna. Att se publikfria matcher på TV har ändå varit någorlunda okej men att vara på plats för att bevaka en match utan publik i till exempel Husqvarna Garden har varit en närmast spöklik upplevelse. Har man vant sig med tiden? Nja, tveksamt faktiskt.

Magnus Sundvall: För mig som fotbollsälskare måste det nog ha varit när beslutet äntligen togs att fotbollen får starta, om än någon månad försent. Det var först i år jag insåg hur otroligt viktigt det är för mig att få möta våren samtidigt som jag får höra domaren blåsa igång säsongen. Det kändes som om att något i mig gick sönder när pandemin satte stopp för fotbollspremiären. Jag lagades lite när serien sen drog igång, men kommer nog inte bli fullständigt hel förrän publiken är tillbaka på läktaren.

Donald Sandström: Hallby har mött IFK Kristianstad två gånger i Jönköping under 2020. Båda gångerna har Jönköpingslaget vunnit mot den skånska handbollsgiganten. Senaste segern, bara för ett par veckor sedan, gjorde att legendaren Ljubomir Vranjes fick sparken som tränare för skåningarna. Som en liten jämförelse bara, budget- och lönemässigt, så kan man jämföra Hallby och Kristianstad med HV71 och Tingsryd. Nästan i alla fall! Vad är det man säger, motivation slår alltid klass…

Det ser jag fram emot mest under sportåret 2021:

Carl Ljungquist: Jag misstänker att det är många som skriver under på det här: Det jag önskar mig mest av allt inför kommande sportår är att det ska bli ”som vanligt” igen. Med det menar jag exempelvis läktare som kokar samt mästerskap, matcher och evenemang som faktiskt kan genomföras. 2020 var ett minst sagt annorlunda idrottsår men det har kanske fått en och annan att verkligen förstå och inse hur djupt älskad och uppskattad idrotten och alla mästerskap, som vi tidigare har tagit för givna, faktiskt är. Jag ser fram emot att få sätta mig på en pressläktare någonstans i Sverige och samtidigt få känna den där särskilda vibrationen, spänningen och förväntan som bara en månghövdad och taggad publik kan frambringa. Och tänk bara att få grotta ned sig i tv-soffan och kika på EM-fotboll – vilken fröjd!

Patrik Sjöblom: Kan man hoppas på att vaccinet mot covid-19 gör att idrotten kan återgå till det lite mer normala? I så fall är det just detta jag ser fram emot. Det skulle vara mycket trevligt om 2021 blev året då själva idrotten åter igen hamnade i fokus. Låt oss hoppas att vi kan se tillbaka på pandemiåret 2020 som blott en parentes.

Magnus Sundvall: Eftersom att det nu verkar som att politikerna har enats om hybridgräs på Stadsparksvallen så är min önskan uppfylld. Då får jag välja något annat.

Givetvis ser jag fram emot att alla tar sitt vaccin så att vi kan börja leva som normalt igen och att vi får publik på läktaren.

Dessutom hoppas jag att vi slipper skriva mer om arena-frågan här i Jönköping. Även om inte alla är nöjda med beslutet så kommer den i alla fall, om inte allt försenas, att stå klar under 2021. Men man kanske inte ska ropa hej än, med tanke på hur många turer det har varit kring den där fotbollsarenan här i Jönköping...

Donald Sandström: Fred på jorden? Att alla krig ska ta slut? Att vi raderar ut covid-19 en gång för alla? Oh ja. Det är givetvis med på listan. Men… Jag önskar att Jönköpings kommun under 2021 kommer säga att ”vi bygger tak över Råslätts IP så att bandyn – och många andra – får förutsättningar att kunna bedriva sin idrott. Jönköping Bandy är ett bottenlag i allsvenskan och kanske varit det i vilket fall som helst. Men vilka andra idrotter hade accepterat de förutsättningar som JB har fått göra? Jämför gärna Jönköping Bandy och många av konkurrenterna som kunde gå på stor is redan i augusti så inser ni att det är en kontinent, en ocean, när det gäller förutsättningar. Och ett tips, ett tak över isen på Råslätt gagnar inte bara bandyn. Här finns kulor att tjäna, Forsberg, De Basso och ni andra…