Det är både roligt och positivt att media engagerar sig i den rapport jag har skrivit och även har bloggat om på Jönköping Universitys bloggplattform vertikals.se. Rapporten skrevs i min tidigare roll som utredare för kommunen och inte av högskolan på uppdrag av kommunen.

Jag har dock förståelse för att detta kan leda till missförstånd, vilket Gustav Junttis ledare (JP, 9/3) är ett exempel på. Jag tvivlar samtidigt på att Juntti har läst blogginlägget (vilket också är förståeligt) med tanke på de felaktigheter och långt dragna slutsatser som presenteras i ledaren.

Rapportens slutsats är att betydelsen av dödsfall för friställda bostäder och flyttkedjor inte bör underskattas. Den värderar dock inte om vakanser till följd av dödsfall är bra eller dåligt. Det påstås inte att fler dödsfall skulle lösa bostadsbristen. Det görs heller ingen koppling till bostadspolitiken.

Många av de påståenden och slutsatser som presenteras i ledaren är inte alls kopplade till varken rapporten, blogginlägget eller radioinslaget i P4 Jönköping, utan tycks vara Junttis egna tolkningar. Exempelvis skrivs att rapportens tes är ”…att dödsfall bidrar med fler bostäder än nyproduktionen i Jönköping”, vilket är ett felaktigt återgivande av rapporten.

Den påstår inte att dödsfall är viktigare än nyproduktion för att få fram lediga bostäder. Den visar dock, utifrån data från SCB, att antalet uppskattade vakanser till följd av dödsfall inte är en försumbar siffra.

Juntti menar att ”…i Jönköping och övriga Sverige får folk alltså tills vidare sätta hoppet till att andra dör i ”rätt” område.” I rapporten finns dock inte någon sådan slutsats. Det geografiska perspektivet i rapporten handlar snarare om att i vissa områden leder inte dödsfall till särskilt många vakanser.

Junttis ledare avslutar med att beskriva radiointervjun i P4 Jönköping som att man på radion kan höra att ”…döda människor kan vara en viktigare drivkraft för landets bostadsmarknad än politikerna i Rosenbad.”

Om det inte redan framgått vill jag vara tydlig med att någon sådan slutsats inte dras, varken i rapporten, i radiointervjun eller i blogginlägget. Om andra personer ändå väljer att dra egna långtgående slutsatser så får det stå för dem.

Sofia Wixe

universitetslektor i nationalekonomi, Jönköping International Business School

Fotnot: Wixes replik är en kondenserad version. Den fullständiga texten hittas här.

SVAR DIREKT

Det är enkelt att skjuta en text i sank genom att ”tvivla på” att skribenten har läst det material texten bygger på. Men jag kan röja alla tvivel: Jag har läst det ursprungliga blogginlägget och kommunens rapport.

Jag skriver inte att rapporten kategoriskt säger att fler måste dö för att lösa Sveriges bostadsbrist. Det är jag som gör den något spetsiga tolkningen. Men den bygger i stort på vad jag läste i rapporten och blogginlägget.

I rapporten skriver Wixe att vakanser till följd av dödsfall inte är en försumbar siffra. Meningen före lyder dock: ”Antalet avlidna är dessutom relativt konstant över åren vilket innebär att för år med lägre nybyggnationstakt, till exempel 2007-2012 och 2014-2015, ger dödsfall ett större bidrag till bostadsutbudet än nybyggnation.”

Tolkningen verkar alltså giltig för vissa år. Därtill lyder rubriken på Wixes ursprungliga blogginlägg ”Den enes död löser andras bostadsnöd!”. Det låter inte så värst annorlunda än min argumentation.

Jag har aldrig hävdat att rapporten drar slutsatsen att folk behöver dö i rätt område för att andra ska få bostäder. Jag skriver uttryckligen att det är en effekt ”av 75 år av statlig snedvridning” åsyftande hyresregleringen. Hur Wixe ändå känner sig träffad är oklart, men var och en får givetvis vurma för olika former av statlig planekonomi bäst hen vill.

Det är lovvärt att Wixe vill hålla en rågång mellan åsiktsjournalistik och akademisk empiri. Men det betyder inte att min text saknar koppling till vad hon skriver, eller att jag tillskriver henne slutsatser hon aldrig dragit. Av min text framgår när jag hänvisar till sakförhållanden. Att övriga texten är min tolkning borde inte förvåna någon. Det är trots allt mitt jobb.

Gustav Juntti

politisk redaktör, Hall Media