Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: "Media bör erkänna sin egen skuld"

Riksdagsledamot Staffan Eklöf (SD) reagerar på ledarredaktionens nedtoning av journalisters politiska slagsida. Eklöf får svar direkt.

En dag för cirka tio år sedan stod jag i charkkön på Konsum Kristinedal. Framför mig stod Jönköpings-Postens dåvarande insändarredaktör.

Hon samtalade med en prenumerant som var så upprörd över att JP publicerade insändare från Sverigedemokraterna. Redaktören försvarade sig genom att säga: Du skulle bara veta hur många insändare från SD som vi inte publicerar.

Det här var vid en tid då jag och partikamrater på sin höjd fick in en av tre insändare. Jag minns att jag var tvungen att stöta på redaktionen och påminna om vikten av allsidig belysning och att åsikter måste få brytas mot varandra i media. De publicerades oftast 2-3 veckor efter inskick, när frågan svalnat. I dag är det bättre. JP har skärpt sig.

En norsk studie bekräftar igen att slagsidan åt vänster är monumental i den svenska journalistkåren. Mediebilden påverkas, liksom möjligheterna att nå ut med budskap. Tydligast syns det när det finns motståndare till vänstern som brett uppfattas som illa sedda. Då är det fritt fram med olika skamgrepp, vissa av dem subtila.

SD har varit utsatt för det. Likaså Polen, Israel och Ungern. Trump är det hela tiden. Hans administration har översatts fel, liksom Nobelpristagaren Peter Handke, så att deras uttalanden ska låta sämre och förstärka pariabilden. Och Granskningsnämnden bryr sig inte!

Polen och Ungern kritiseras för sådant som även är dåligt i Sverige. Trumps uppskattade satsningar för de svarta i USA och deras ganska starka stöd för Trump i opinionsmätningar försvinner utanför vänstern skygglappar. Reportageval och vinklingar görs och nyanser försvinner. Var och en som väljer att inte blunda vet att detta finns.

Därför är det häpnadsväckande att tidningen i en ledare (10/8), när den kommenterar den norska studien, tonar ned journalisternas ”eventuella” politiska sympatier och i stället säger att Stockholmscentrering är det stora problemet. För att komma fram till den slutsatsen likställer ledaren Södermalm med Stockholm!

Det förstärker snarast bilden av vänstervridningen att journalisterna väljer att bosätta sig på Södermalm. Frågan infinner sig varför tidningen känner sig tvingad att desperat ”trolla bort” betydelsen av att journalister är vänstervridna? Media bör erkänna sin egen skuld och arbeta för en objektiv och oberoende mediabild i framtiden.

Staffan Eklöf (SD)

riksdagsledamot från Jönköping

SVAR DIREKT

Att journalister hyser politiska uppfattningar är ingen stor sak, de gör de allra flesta, för att inte tala om de som jobbar med att rapportera om samhällsfrågor. Men de flesta kan också hålla isär privatpolitiska uppfattningar med sin yrkesroll. Det är en del av jobbet.

Med det sagt inte att det privatpolitiska saknar betydelse för perspektiv och nyhetsvärdering, och snarare än något hokus pokus valde vi just därför att uppmärksamma den norska studien om svenska journalisters partisympatier.

Men det finns också andra faktorer som påverkar vilka frågor och perspektiv som ges medialt utrymme, exempelvis stad-land-dimensionen. Att knappt hälften av landets journalister bor i Stockholm – varav många av dem på just Södermalm – tror ledarredaktionen har större inverkan på att riksmedierna blir navelskådande, deras perspektiv snävare och rapporteringen fattigare.

Ledarredaktionen beklagar dock att Sverigedemokraterna, när de får möjlighet att replikera, helt duckar huvudfrågan i ledaren: om politikens ansvar – Staffan Eklöfs parti inkluderat – för presstödet som genom sin utformning bidrar till lokaljournalistikens utarmning.

Ledarredaktionen