Redan i slutet på 60-talet börjde bh:n ses som en symbol för kvinnoförtryck i feministiska kretsar, där kvinnor brände sina bh:ar som en manifestation för frihet och valfrihet. Flera decennier senare verkar frågan fortfarande vara lika aktuell.

Det hela började med att Elisabeth såg ett inlägg i sociala forumet Instagram. Det var skrivet av en kvinna som råkat höra en diskussion mellan tre män i 30–40-årsåldern.

Männen hade under semestern sett flera kvinnor som hade lämnat sina hem utan bh. ”De måste ju förstå att det inte är socialt accepterat och ganska ofräscht”, var en av kommentarerna. ”Jaaa, ååh så himla jobbigt”, instämde de andra. Svaret från skribenten: ”Stackars kränkta män som blir synligt attackerade av kvinnobröst”. Kanske borde jag åka till jobbet utan bh resten av veckan, funderade hon vidare.

Malin och Elisabeth tycker själva att det är jätteskönt att gå utan bh, men som många andra kvinnor använder de den ändå. Mest för att det är vad som förväntas av dem.

Det här handlar inte om att alla kvinnor ska gå utan bh – utan om att man ska kunna välja att gå utan om man vill, utan att folk tycker att man är äcklig. Vi vill ha igång en diskussion och tänkte börja med att utropa den 18 augusti till bh-fri dag, ungefär som ”Rocka sockan-dagen”.

Det är alltså inte bh:ns för- eller nackdelar systrarna vill debattera, utan synen på de som väljer att lämna den hemma.

Jag fattar inte hur människor kan bli upprörda över en sådan här sak. Vi föds ju upp med brösten, säger Elisabeth.