Instagram 30 juli 2015: ”Då har man gått och köpt ett slott sådär lite spontant på semestern! Jag funderar på att kalla mig för grevinna från och med nu!”

Det var egentligen inte alls läge. Sofie Rosvall och Daniel Cederberg var mitt uppe i renoveringen av den gula 60-talsvillan i centrala Habo. Källaren hade precis fått väggar uppreglade, här skulle skapas mer boyta för familjen på fyra personer.

Men så var det det där huset i Skillingaryd, det med tinnar och torn, vitmålade trägolv och höga fönster i original… Det som gjort men legat ute till försäljning sedan februari.

Min sambo tjatade på mig att vi skulle åka dit. Jag sa till honom att 'då måste du vara beredd på att jag kommer att vilja ha det. Du kan inte bara ta med mig dit för att titta', säger Sofie.

En junidag åkte de dit, efter kontakt med husets dåvarande ägare. De blev kvar i tre timmar.

Det var verkligen drömhuset. Allt var färdigt och så omsorgsfullt renoverat, precis i vår stil. Det var bara att flytta in.

När beslutet att köpa väl var fattat återstod inte bara att sälja huset i Habo, utan också att färdigställa dess påbörjade renovering. Tre dagar innan det skulle fotograferas för försäljning lade Sofie färdigt golvet i hallen.

Efter en trögstartad men därefter rafflande budgivning fick de huset sålt. Två veckor före jul, vintern 2015, gick flyttlasset till Skillingaryd. En ort som varken Sofie, som kommer från Stockholm, eller Daniel, uppvuxen i Huskvarna, hade någon koppling till.

Många var intresserade av huset men inte av Skillingaryd. Det var ett par från Västerås som lade ett bud direkt på visningen, men efter en halvtimme drog de tillbaka det. Då hade de åkt runt i samhället.

Men vi känner att huset är viktigare än själva platsen, det är ändå där man bor. Vi bodde på Liljeholmen i två år och tänkte att det skulle bli så fantastiskt med närheten till Vätterstranden. Jag tror att vi var där en gång på hela den tiden.

Det är inte svårt att förstå att de blev blixtförälskade den där junidagen för snart två år sedan. Den 250 kvadratmeter stora sekelskiftsvillan är en vit dröm – både på ut- och insidan. Det är pärlspontsklädda väggar, spegeldörrar, målade brädgolv, otroliga ljusinsläpp och enorm takhöjd - inte minst på övervåningen där de tidigare ägarna öppnat ända upp i nock. Av den tidigare vindsvåningen har bara ett mindre loft behållits, dit tar man sig via en före detta brandtrappa, också den insatt av de tidigare ägarna.

Färdigrenoverat i all ära, mycket kärlek har lagts på att inreda huset på ett sätt som anstår det. Ett rent nöje för Sofie som redan tidigare inrett i vit, lantlig stil. Shabby chic - väl?

Nej, jag avskyr det uttrycket! Många tänker på nyproducerade möbler som ska se slitna ut då, och mycket blommigt och rosa. Och det är inte jag. Jag tycker om när det går mer åt industristil, det försöker jag få in mer och mer, särskilt i Noels rum.

Det mesta hittas på loppis, i hela huset finns två möbler som är nyproducerade: den gråa Howardsoffan i vardagsrummet och dubbelsängen i sovrummet. Järnsängen i Noels rum hittade Sofie på Blocket, den guldfärgade sidenklänningen som hänger på dörren till nedervåningens kök är inropad på en av Erikshjälpens auktioner och den turkosa dörren som står som ett smycke bakom soffan hittad i en byggnadsvårdsbutik i Eksjö.

Man måste vara lite envis, åka runt på mycket loppisar. I Moheda finns en jättebra. Jag och en kompis brukar åka dit med en stor skåpbil. Man vet inte vad man vill ha förrän man åker därifrån.

Husets neder- och övervåning har identisk planlösning. Dess tidigare ägare bodde på övervåningen och bedrev bed and breakfast på nedervåningen. På var våning finns därmed ett kök - och två toaletter. Det är köket på övervåningen som används av familjen till vardags - det på nedre plan har de valt att behålla men kallar det för ”finkök”.

På övervåningen finns också badrummet i tornrummet - med en kristallkrona i taket.

Vi brukar säga att vi bor i ett slott och kallar oss slottsfamiljen ibland. Ella ville vara Rapunzel när vi flyttade in och bo i ett av tornrummen.

Rummen är välfyllda med inredningsdetaljer i form av stora ramar lutade mot väggar, koffertar i travar, kroklister med sjalar och brickor med små stilleben. Ändå känner sig Sofie inte färdig - varken in- eller utvändigt.

Trädgården har vi inte hunnit ta tag i. Vi pratar om att bygga ett orangeri. Men då ska det vara med gamla fönster och pardörrar och det hittar man ju inte bara sådär, säger Sofie och låter antyda att den sista loppisrundan är långtifrån gjord.