Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Eric Luth: Gruvligt dåligt av regeringen

GÄSTKRÖNIKA. I modern tid har gruvor drivits i delar av Sverige där mycket få människor bor. När det då hittas mineraler och sällsynta jordartsmetaller i folkrika områden som vid Norra Kärr eller på skånska Österlen väcks debatter till liv som vi borde ha haft för länge sedan.

Hur ska markägare och lokalinvånare ersättas? Hur hittar vi en jämvikt mellan gruvbolagens, markägarens, landets och lokalsamhällets intressen? Hur skapas tillit hos lokalsamhället? Av allt att döma är det frågor som Sveriges nuvarande regering inte mäktar med att gå till djupet med.

Värt att påminna är att det inte har öppnats någon ny gruva i Sverige sedan 2012. Beslutet om järnmalmsgruvan Kallak i Jokkmokk har dragits i långbänk, till den grad att näringsminister Ibrahim Baylan (S) har kritiserats av Konstitutionsutskottet. Justitieombudsmannen kritiserade i sin tur Bergsstaten tidigare i år för dess senfärdiga hantering av Norra Kärr. I slutändan faller ansvaret på regeringen, som består av två rödgröna partier med så olika gruvsyn att de är oförmögna att fatta gemensamma beslut.

När Stefan Löfven tillträdde som statsminister var Sverige en av världens främsta gruvnationer. I dag rankas Sverige som något sämre än Mali, och snäppet bättre än Mauretanien. Den huvudsakliga anledningen till den gruvpolitiska kräftgången är långa, otydliga och oförutsägbara tillståndsprocesser. 

Nu ska förvisso en utredning om förbättrade processer och ökad ersättning till lokalsamhället tillsättas som del av januariavtalet, men lägligt nog är den inte klar förrän efter nästa val. Eftersom S och MP är väl medvetna om att de inte kan lösa frågan, skjuter partierna den hellre framför sig. Då har det gått mer än tio år sedan det öppnades en gruva i Sverige, och Sverige kommer att ha sjunkit än lägre i gruvrankningarna.

Ingen tjänar på dessa utdragna processer. Gruvbolagen befinner sig i fullständig limbo i väntan på besked. Lokalsamhället, och i synnerhet markägarna, tvingas gå runt i åratal med överhängande hot om expropriering och potentiella dagbrott. När regeringen undflyr ledarskap blir människor lidande. Otydligheten är ödesdiger och spär på oron. Alla väntar på och förtjänar att få svar, men regeringen drar frågan i långbänk. Oro och rädsla leder till bristande tillit. Utan tillit och acceptans är det enda som bryts Sveriges status som gruvnation.

Utredningen måste bidra till förtydligade processer, nya kommunikationssätt och ökad ersättning till lokalsamhället. Bergmästaren har inte varit i Norra Kärr sedan 2013, och det är omöjligt att få information om var processen befinner sig eller när den beräknas vara klar. Det enda svar som myndigheten gav under arbetet med denna artikelserie var att inga svar kunde ges.

Tydligt är att tillståndsprocesser bör förses med ett slutdatum, för att öka förutsägbarheten. Kommunikationen från statens sida behöver göras om i grunden, till förmån för nära och öppen dialog. Ett första steg vore ett nytt fysiskt besök av bergmästaren i Norra Kärr.

Staten måste också se över ersättningen till lokalsamhället. Ökade inslag av regionala skattebaser för bland annat naturresurser skulle kunna vara en lösning, som norrländska kommuner länge har drivit på för. Några av Sveriges fattigaste kommuner bidrar med en stor del av Sveriges energi, utan att tjäna ett öre på det. Med fler regionala skattebaser skulle värden som skapas från exploatering av naturresurser kunna stanna lokalt. Grundtanken är enkel. Regioner som bidrar med värdefulla naturresurser bör också tjäna på det. Så ser det ut i många andra länder, men inte i Sverige. 

Det är möjligt, kanske till och med sannolikt, att förbättrade processer och ökad ersättning inte räcker för en allmän acceptans för nya gruvor. Men utan svar på de nyväckta frågorna kommer gruvpolitiken att fortsätta famla i mörker. Vill Socialdemokraterna värna sin roll som industrialiseringsparti måste lösningar för en bättre svensk gruvpolitik till snarast. Men så länge Miljöpartiet stretar emot, fortsätter ovissheten för hus- och markägare och näringsliv att vara hugget i sten.

Eric Luth

Liberal skribent och kulturredaktör Liberal Debatt

Detta är den andra delen i en artikelserie på ledarsidan i Jönköpings-Posten om svensk mineralpolitik och den föreslagna gruvan i Norra Kärr.