Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fackligt aktiva liberaler har rätt att vara stolta

DEBATT. Det är 107 år sen som liberaler och facket, i gemensam kamp mot bönder och kungatrogna, säkrade den allmänna och lika rösträtten i Sverige. Hade inte 50 000 organiserade arbetare samlats för att visa den liberala statministern Karl Staaf sitt stöd, efter det att 30 000 bönder deltagit i kungens borggårdstal, hade landet lätt kunnat få en helt annan demokratisk utveckling. Samma sak ser vi i dag runt om i världen. De gånger vi ser stora demokratiska framsteg är ofta facket en viktig del i processen. När järnridån genom Europa revs var det mycket tack vare fackföreningen Solidaritet i Polen och deras envisa kamp. Den arabiska vårens enda lyckade exempel är Tunisien som genom den aktiva fackföreningsrörelsen klarade av att skapa en stabil demokratisk utveckling.

När fackföreningsrörelsen växte fram i slutet av 1800-talet i Europa, var en stor del av de medverkande liberaler. Den tidens stora filosof, John Stuart Mill, skriver i sin epokgörande skrift ”Principles of Political Economy” att arbetare och tjänstemän alltid har rätten att bilda fackföreningar som ett naturligt sätt att ta makten över sina liv och vända marknadskrafterna till sin fördel.

Karl Staaf, landets första liberale partiledare och statsminister, gjorde innan det betydelsefulla insatser som advokat för fackligt anslutna arbetare som hade drabbats av trakasserier på arbetet. Hans civilminister, Axel Schotte, drev igenom lagen om 8-timmars arbetsdag, en av de viktigaste reformerna under 1900-talet. Per Ahlmark och dåvarande Folkpartiet drev igenom den femte semesterveckan när han var arbetsmarknadsminister.

Fokus har för vissa borgerliga debattörer delvis byggt på nyliberalt och antifackligt tankegods om att marknadskrafter är bästa sättet att reglera arbetslivet. CUF:s kampanj mot facket för några år sedan med en slogan som löd ”Fuck facket 4-ever” är ett exempel och den mer aktuella händelsen när centerpartisten Martin Ådahl glatt poserade med en utmärkelse från Centerstudenterna som föreställde en brinnande LO-borg, ett annat. Denna syn delar inte vi inom Liberalerna. Facket och deras kollektivavtal underlättar arbetslivet för både arbetsgivare och arbetstagare genom att erbjuda ett tydligt ramverk. Alternativet vore att alla frågor skulle förhandlas lokalt och individuellt och det hade tagit mycket tid och energi från att skapa nya jobb och att utveckla företagen.

Skillnaden mellan liberaler och socialdemokrater när det gäller synen på facket ligger snarare i det som inte är deras primära verksamhet. Vi liberaler tycker att facket skall vara partipolitiskt obundet och hålla sig borta från det som inte handlar om arbetsmarknaden. Vi anser också att a-kassan bör vara allmän och att det är staten som ska ansvara för den.

Är du liberal och fackligt aktiv? Sträck på dig lite extra den 1:a maj och känn dig stolt över de insatser du gör för dina kollegor på er arbetsplats!

Anders Rickman (L)

Ordförande länsförbundet i Jönköping

Jimmy Ekström (L)

Regionråd i Region Jönköpings län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel