Heléne Salestam jobbar som administratör på en gymnasieskola i Jönköping. Då hon fick veta att flera av de ensamkommande flyktingungdomarna inte har så mycket att göra på sin fritid utan mest driver omkring på stan, ville hon hjälpa dem att hitta en aktivitet som skulle kännas meningsfull och som

Jag var ute i klasserna och berättade vad dansen kan betyda, det skulle vara en möjlighet för dem att få träna språket och sin sociala kompetens. Det skulle också vara en chans att träffa vänner och få motion. Flera var jättesugna på att börja dansa, berättar Heléne Salestam.

Eftersom hon själv är medlem i Jönköpings sportdansklubb kontaktade hon styrelsen för att höra om klubben kunde tänka sig att ta emot några killar, något som också skulle bidra till att fler tjejer kan få börja dansa. Många står nämligen på kö eftersom det fattas killar i klubben.

Heléne fick då frågan från styrelsen om ungdomarna kan tillräckligt bra svenska för att förstå instruktionerna, vilket alla inte kan.

Men dans kan man visa med kroppen, man behöver inte kunna jättebra svenska för att hänga med, säger Heléne Salestam.

Från styrelsen frågade man även om killarna kunde betala kurs- och medlemsavgiften. Eftersom svaret på den frågan var nej föreslog Heléne att klubben kunde sponsra eller låta dem träna gratis, för den goda sakens skull.

Men klubben ville inte hjälpa till med något sådant. Heléne Salestam kontaktade då Smålands idrottsförbund som kunde bidra med både kunskap och pengar, förutsatt att dansklubben söker medlen.

Men trots att ekonomin såg ut att lösa sig fick Heléne ändå svaret från sportdansklubben att det inte fanns möjlighet att låta killarna börja dansa. Kassören föreslog i stället att Heléne skulle kontakta andra föreningar, att hon själv kunde lära dem att dansa eller att de kunde få göra det på idrottslektionerna i skolan.

Men jag undervisar inte och i skolan har de redan fullt upp. Det var att ge dem något meningsfullt att göra på fritiden som jag ville hjälpa dem med.

Beskedet från klubben gjorde Heléne både ledsen och besviken.

Jag tycker att de bär sig så fruktansvärt illa åt. Nu har strukit jag mig från den danskurs som jag själv hade anmält mig till, säger hon.

Nu överväger hon att anmäla sportdansklubben till diskrimineringsombudsmannen.

Elisabeth Arrehn Knutsson är ordförande i sportdansklubben. Hon säger att klubben inte alls nekar någon att vara med.

Alla som anmäler sig och betalar avgiften är välkomna.

För att de här killarna ska kunna vara med behöver ni söka ett bidrag och det har ni meddelat att ni inte är intresserade av att göra, varför det?

Det har vi inte tagit ett beslut om. Det här kommer sent in på kursstarten och du får prata med kassören som har skött konversationen kring det här, säger Elisabeth Arrehn Knutsson.

Yvonne Lindgren som är kassör i klubben säger att man inte nekar någon att göra en anmälan.

Men ni är inte intresserade av att söka några pengar så att de här killarna, ett tiotal, kan få börja dansa?

Jag fick frågan några dagar före kursstart, jag svarade att vi inte har möjlighet just nu, vi jobbar alla ideellt i styrelsen.

Varför har ni inte möjlighet?

Vi måste ha ett styrelsebeslut för det här, säger Yvonne Lindgren.

Enligt Lindgren har klubben redan så mycket annat på gång att man inte hinner med det här just nu.

Vad har ni på gång?

Vi har olika barn- och ungdomsprojekt. Men som jag sa, vi jobbar alla ideellt och jag svarade att jag tycker att det var ett bra initiativ men att vi inte har någon möjlighet att göra det just nu.