Apropå tidningens artikel om gågator och bilfria zoner. På 1970-talet och en bit in på 80-talet bodde jag i Uppsala. På den tiden beslöts att Svartbäcksgatans centralare delar (den går parallellt med Fyrisån ett kvarter österut) skulle bli gågata. Handlarna längs gatan spådde sin snara död och insändarstormen var intensiv. När väl beslutet var genomfört visade det sig bli precis tvärtom. När bilarna försvann kom fotgängarna. Luften blev renare och affärerna blomstrade. Idag är det ingen som önskar bilarna tillbaka. Flanörer och cyklister (som fick leda cykeln på gatan, men också erbjöds rejält med cykelställ i närheten) intog centrum och affärerna och caféer och restauranger blomstrar fortfarande.
Många människor är rädda för förändringar. Tack och lov finns det också de som ser utvecklingsmöjligheter och har kraft att genomföra dem. Tack vare det bor vi inte längre i grottor eller enkla hyddor.
Olof Blix
