Nyss fyllda 78 har Göte Karlsson fått nya barn och barnbarn i familjen Alshehab från Syrien. Engagerat sig i dem och försöker lära dem ett liv i Sverige.

Göte är en riktig klippa, säger Mia Rosell och överlämnar JP-buketten till en förvånad mottagare.

Det är hon som lurat honom till samlingslokalen mitt i Öxnehaga centrum. Göte har lovat att hjälpa henne med datorn och blir helt lång i ansiktet när han möts av Mia, hennes hund Doris, JP och stor bukett blommor.

Göte gör så mycket för andra. Nu är det hans tur att få uppskattning, säger Mia, Öxnehagabo precis som han och ordförande för den lokala hyresgästföreningen.

Vad överraskad jag är. Jag var helt inriktad på datorn och har till och med läst på, säger han och ser fortfarande lite förvånad ut.

För många är Göte synonym med Öxnehaga och redan som barn, långt innan bebyggelsen ens var påtänkt, besökte han då och då området. Han och farfar hämtade knabbar – kraftiga grangrenar – som de sedan eldade med i järnspisen hemma på söder i Huskvarna.

Jag är uppvuxen på Ängsgatan, i ”Betania-Anderssons” hus. Som 14-åringen flyttade jag hemifrån, till ett litet rum på vinden, och gjorde ett försök att börja jobba på Borstfabriken.

Unge herr Karlsson, som precis lämnat folkskolan, var dock inte helt mogen för arbetet som kontorsbud. Istället blev det lagret till den dagen han krockade med sin moped på Ådalsvägen. Göte fick hjärnskakning, blev konvalescent och började senare som många andra Huskvarnapojkar på Husqvarnas verkstadsskola.

Det var en treårig utbildning, med lön redan första dagen, där praktik blandades med teori. När jag var klar fick jag jobb på kvalitetskontrollen på symaskinsavdelningen, säger Göte som senare fortsatte läsa på Teknisk, fick en ingenjörsexamen och efter det var tillbaka på Husqvarna och utvecklingsavdelningen.

Fram till 1985 var han företaget trogen, de sista åren som produktchef på hushåll. Sedan gick flyttlasset till Göteborg där Göte blev marknadsansvarig för en konkurrerande kedja. När den slogs ihop med en annan följde Göte med och arbetade kvar, bland annat i Stockholm, fram till pensioneringen 2001.

Då hade vi redan flyttat till Öxnehaga. Vi hade ett radhus på gång på norr men hustrun fastnade för Öxnehaga. Vi fick en lägenhet direkt och där är vi kvar än i dag.

2007 kom Göte med i Hyresgästföreningen. Han, som tycker om att prata med människor och själv beskriver sig som en social människa, valde att engagera sig. Först lokalt, sedan både i Jönköping och i regionen.

Göte har gjort mycket på och för Öxnehaga, säger Mia och nämner bland annat hur han inventerade trappuppgångarna men också att han är en go och glad kompis för alla andra medlemmar.

Redan som ung var Göte med i SSU och från hyresgästföreningen, inte minst för honom som brann för bostadsfrågorna, var steget inte långt till politiken.

För ett år sedan kom jag till en brytpunkt. Jag ville inte vara med längre utan tackade för mig, säger Göte.

Drivet, och engagemanget, har han dock kvar. Något inte minst familjen Alshehab från Syrien har fått ta del av.

Våra vägar korsades i Sävsjö, när vi var i en affär och handlade. Där kom en man tillsammans med sin hustru och såg vilsen ut. Med sig hade de också sin lille son, säger Göte och berättar att både han och hustrun Gerd på något sätt fastnade för trion.

På mer eller mindre knagglig engelska började Göte prata med mannen och fick veta att de var asylsökande från Syrien. Nu bodde de i ett litet rum med gemensam toalett på flyktingförläggningen i Sävsjö.

Vi har stuga utanför samhället och när vi skiljdes åt i regnet utanför butiken fick jag hans telefonnummer. Några veckor senare bjöd vi ut dem till stugan, hämtade dem och det var så allt började.

Göte och Gerd bjöd på kaffe och kakor, parets son fick leka i trädgården och man började umgås. Snart hämtade Göte ut dem till stugan var och varannan dag.

Eftersom kvinnan var gravid fick de lämna sitt rum och flytta till en egen lägenhet. Jag hjälpte dem att komma i ordning men det var ingen trevlig miljö de hamnade i. Ännu värre blev det när de fick uppehållstillstånd men också besked om att nu skulle boendet bli i en lagerbyggnad i Stockholm.

Göte och Gerd tog beslutet att familjen istället skulle få bo i grannhuset på landet. De hjälpte dessutom till i kontakterna med Immigrationsverket, Arbetsförmedlingen och socialförvaltningen. Såg till att familjen kom till förlossningen i Eksjö när den nya bebisen skulle födas och lade ut en bombmatta – som Göte kallar det – om bostad i Jönköping kommun.

Vi fick napp i Bottnaryd. Nu bor de där och vi släpper dem inte. De ligger nära våra hjärtan och har blivit en del av familjen.

För Göte var det självklart att hjälpa flyktingfamiljen. Men också att fortsätta hjälpa dem in i det svenska och lära dem leva i Sverige.

I början, säger Göte, handlade det mest om basala saker. Nu handlar det om språket, att få barnomsorg och arbeten. Men också integration, att de ska bli en del av samhället.

De har fått fly för sina liv och vill skapa sitt liv här nu.