Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: En fallstudie i monopolets misslyckande

Fyra monopol blev ett i GGVV-kommunerna. Inte oväntat skenade kostnaderna.

I söndags kunde tidningen berätta om kraftigt höjda avfallstaxor i GGVV-kommunerna, alltså Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd och Värnamo. Ihop med fastighetsägare och branschorganisationer för leverans av vatten, avfall och energi beräknar Nils Holgersson-gruppen en snittkostnad per lägenhet och månad.

Kostnaden är inte helt representativ eftersom den gäller flerbostadshus men inte villor och radhus. Men den är indikativ för hur svenska kommunala monopol producerar tjänster till vitt skilda priser.

Ljungby har bland de lägsta kostnaderna i landet, inte långt efter städer som Malmö, Solna och Stockholm. I Värnamo kostar hämtning och sortering av avfall dubbelt så mycket som i Ljungby.

Sveriges avfallsmarknad är stor men fragmentiserad, och borde därför ha behov av många alternativ och lösningar. Ändå är det bara kommunen som får bestämma vem som får sköta avfallshanteringen. På senare år har allt fler ansett sig själv vara den bäst lämpade marknadsaktören.

2014 utförde var fjärde kommun insamlingen i egen regi. 2018 var det var tredje, enligt statistik från Avfall Sverige. Enligt kommunallagen får kommuner samarbeta för att exempelvis sänka sina kostnader. Det är precis vad som skett, och samtidigt inte skett, i GGVV-kommunerna.

Fyra kommunala monopol gick 2018 ihop för att gemensamt sköta avfallshanteringen i kommunalförbundet SÅM. Motivet var, enligt Värnamo kommuns hemsida, ”bättre service” samt att ”hålla nere kostnader”. Och vad hände?

2018 fick Gislaved och Gnosjö landets högsta och näst högsta procentuella prishöjning. 2019 fick Värnamo den näst högsta prishöjningen i Sverige. Den nya insamlingen i fyrfackskärl är sannolikt bidragande. I SÅM:s avfallsplan för 2018-2022 beskrivs ”kärlkostnader, vid insamling i fyrfackskärl” som ”betydande”.

Denna betydande kostnad verkar SÅM ha vältrat över på abonnenterna. Det är ett typiskt missbruk av det offentliga monopolets särställning. Det finns dock paralleller till ett annat monopol, nämligen de kommunala vatten- och avloppsbolagen.

Fler och fler VA-bolag höjer sina avgifter, och framförallt den fasta delen. Motivet är framtida investeringsbehov i miljardklassen samt att bättre svara mot de fasta kostnaderna som utgör 80-90 procent av totala kostnader.

Kommuner som Uppsala har motiverat sin höjning av den fasta delen med att en stor rörlig del skapar problem med att planera sina intäkter. Men att höja en fast avgift skapar nya problem.

I genomsnitt använder en person i Sverige 140 liter vatten per dygn. Om kommunen tar 50 procent i fast avgift har personen betalat för åtminstone 70 liter och vill då använda den mängden, annars upplevs kostnaden som ett slöseri med pengar på en outnyttjad resurs. En höjd avgift innebär ett högre golv för ens lägsta konsumtion. Det ger inga incitament för att minska ens vattenanvändning.

I Gnosjö var vattnet 2018 dubbelt så dyrt som i de billigaste kommunerna Solna och Stockholm. Men vatten eller avfallshantering är varken mer eller mindre värt för de olika kommunernas invånare.

Med högre priser på avfallshantering blir dock signalen till konsumenten att tjänsten de förbrukar är mer värdefull. Men hushållets avfallsmängd ändras inte direkt.

Precis som med vattenanvändningen upplevs därför höjda taxor rent psykologiskt som att det ökade värdet ska ”tas igen”, exempelvis i form av mer användning av det man redan betalat för. Precis som med vattenanvändning ges inga incitament till att minska sin avfallsmängd.

Därtill har så kallad fastighetsnära insamling av förpackningar och returpapper blivit vanligare. Men det är fel att kommuner försöker täcka sådana kostnader med högre avgifter. Konsumenten betalar redan skatt på plastpåsar och avgift på pappersförpackningar i affären.

Det som är bäst lämpat att spegla nyttan för individen och samhället över tid är marknaden och dess prismekanism, inte kommunalförbund. Ett bättre sätt att sänka kostnaderna och förbättra servicen vore därför att avreglera monopolet och skapa fungerande marknader.