Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Kommunalråd ska inte avsätta journalister

Att diskutera en sakfråga kräver argument. Att en politiker i stället vill bli av med kritiska röster är demokratiskt tvivelaktigt.

Systemet före människan. Det var uppfriskande att läsa kristdemokraten Stefan Gustafssons blogg (22/4). Där riktar den mångårige ordföranden för Sävsjös kommunstyrelse kritik mot tidningens ledare om det kommunala utjämningssystemet, som gick i tryck samma dag.

Kritik är bra. Så utvecklas nya idéer. En levande debatt om sakfrågor driver samhället framåt. Det är demokratins blod och syre. Men Gustafsson kom egentligen inte med kritik, utan ett krav: ledarredaktionen ska avsättas. Först sakfrågan, sedan det demokratiskt tvivelaktiga i att en politiker vill bli av med kritiska röster.

Gustafsson försvarar utjämningssystemet till varje pris. Det är inget konstigt, alla tillber sin egen höghet i ett fritt land. Men gång på gång har nationalekonomer visat hur systemet kraftigt inskränker individens fria val när det kommer till hur ens pengar ska användas.

Systemet kompenserar till 95 procent en kommun som höjer skatten. Det betyder att de negativa effekter på sysselsättning och skatteintäkter som högre skatt innebär inte syns i kommunens skattkista. När kommunen tar ett beslut betalar någon annan.

Som nationalekonomen Jacob Lundberg lyft fram innebär det att det är rationellt för en kommunpolitiker ”att prioritera stor kommunal verksamhet framför låg skatt, även om pengarna kanske hade kommit till bättre nytta i kommuninvånarnas egna plånböcker.”

Det här verkar Gustafsson förstå. Han skriver att utan systemet skulle ”det bli en katastrofal nedmontering av vård, skola och omsorg” vilket drabbar alla utom rika storstadskommuner.

Det är också poängen i kritiken mot systemet. Kommuner har ibland helt enkelt inte råd att driva vad de vet är bra politik, som två nationalekonomer summerat dilemmat i Timbrorapporten ”Kommunalråd utan ansvar”. Varför?

Som systemet ser ut kan en kommun som lyckas höja snittinkomsten från 200 000 till 300 000 kronor bara få 1250 kronor i ökade intäkter, trots att den inbetalda skatten ökar med 20 000 kronor. Och för ett fåtal kommuner skapas en Pomperipossaeffekt där de blir av med mer än 100 kronor för varje hundralapp som skatteunderlaget ökar. Sedan är det forskningen.

Enligt OECD har Sverige och Kanada de högsta kommunala skatteintäkterna i världen. Vi har också liknande utjämningssystem. Expertrådet för studier i offentlig ekonomi (ESO), Statskontoret och OECD menar att systemet i Sverige har tillväxthämmande effekter och pressar upp skatterna. Ekonomisk forskning om Kanada indikerar samma sak.

Ledarredaktionen hade gärna hört om Gustafsson tänkt på detta, och om han som företräder ett parti med människans fria val i fokus ser hur systemet hindrar just det. I Gustafssons värld händer inte det.

I stället kräver han att nuvarande ledarredaktion ska avsättas av tidningens nya ägare. Vi är tydligen ”landsbygdsfientliga”. Det finns inga exempel eller argument. Att slippa argumentera verkar vara förbehållet Sävsjös starke man.

Man kan också se det som att vi försöker peka på brister i ett system som håller landsbygdskommuner i vad nationalekonomerna kallat för en fattigdomsfälla. Vem är då landsbygdsfientlig, den som försvarar eller den som vill förbättra systemet?

Det får förmodas att Gustafsson vill ändra inriktningen på ledarredaktionen. Så vilket partiprogram tycker KD-politikern vore bäst för alla?

Gustafsson eftersöker någon som är mer positiv till landsbygden, vilket råkar vara KD:s nya prioritering. Så sent som i höstas beskrev landsbygdspolitiske talespersonen Magnus Oscarsson hur de vill konkurrera med Centerpartiet för att bli det nya landsbygdspartiet.

Det ligger därför nära till hands att den egna ideologibibeln skulle diktera Gustafssons drömredaktion. Så skönt och bekvämt det vore för alla politiker om medierna följde deras partilinje. Men tidningar är inte makthavares ställföreträdare, och dess medarbetare går ingens ärenden.

Som tidigare nämnt är kritik nyttigt för alla. Det gäller i synnerhet en ledarredaktion. Med ansvaret att tycka och tänka fritt följer också en skyldighet att höra andras åsikter. Men att kommunstyrelsens ordförande i Sävsjö pekar ut två personer och önskar dem avsatta är ett flagrant påhopp på den fria pressen och den fria åsiktsbildningen.

Det vore enkelt att avfärda Gustafsson som en enskild logisk lapsus. Men pressfriheten är tillbakatryckt över hela världen. Enligt årets färska pressfrihetsindex av Reportrar utan gränser har hat och hot mot journalister flyttat ner Sverige ett hack i indexet, till plats fyra.

Branschen står också inför tre samverkande hot som coronakrisen förvärrar. En ekonomisk konjunkturnedgång slår framförallt mot prenumerationsintäkter. Samtidigt rasar annonsintäkterna. Och snabba icke-transparenta politiska beslut om nedstängningar gör det svårare att ifrågasätta och analysera beslutens konsekvenser. Det är därför Stefan Gustafssons arga morgontankar blir så toxiska.