Det är onsdag eftermiddag och mörkret har lagt sig över Mullsjö. Inne på Margaretas Park, i matsalen, är det dock både ljust och varmt.

Vid elpianot sitter Ivon och spelar jul- och adventssånger. I en halvcirkel runt henne ett antal sångglada seniorer som kör igenom låtarna inför Lions julmarknad, en sista gång inför helgens framträdande.

Plötsligt tystnar sången. Tore Landh, en av körmedlemmarna, stiger in genom dörren, vänder sig mot Ivon som inte riktigt förstår vad som händer och överlämnar buketten med blommor.

Vi är så glada att vi har dig. Vi blir glada av att sjunga och det genererar glädje till andra, säger han.

SPF-kören i Mullsjö återbildades, efter några år på is, 2009. I dag är man 20-talet medlemmar men att hitta någon som vill leda kören och dessutom kan spela piano är inte det lättaste.

Hade vi inte Ivon hade vi ingen kör. Vi är tacksamma att hon ställer upp, säger Barbro Andersson.

Repertoaren varierar och framträdanden blir det både på de egna månadsmötena och på olika äldreboenden. Då och då lämnar man Mullsjö och kören – som när de står på scen är klädda i vita överdelar med matchande turkosa halsdukar och slipsar – har under hösten bland annat varit på turné till Habo.

Till våren fortsätter vi. Både övningar och några framträdanden är redan inbokade, säger Barbro.

Ivon, som nu lämnat pianostolen, är både rörd och glad över utmärkelsen och de fina orden. Och berättar att musiken funnits med sedan hon var riktigt liten.

På pappas sida var det alltid sång och musik. De var tretton syskon och jag var äldsta barnbarnet. På mammas sida var det femton syskon. Också där spelade och sjöng man. Pratade politik och spelade Kina-schack.

Själv har hon aldrig gått i skola eller på kurs för att lära sig spela. Musiken har funnits inuti henne och hon har lärt sig själv.

Under åren har Ivon lett andra körer, stått för musiken under julborden både på VIP och Mullsjö hotell och varit medlem i bland annat EVE-kapellet i Jönköping. Hon har spelat mycket i kyrkor, på begravningar och vid andra samlingar, och både piano och orgel.

När jag spelar orgel har jag alltid långbyxor så jag ser pedalerna. Och åker alltid dit i tid för att få till det. Tangenterna är inga problem men det är lite svårare med registerspakarna, avslöjar Ivon.

Likaså att hon helst inte sjunger.

I så fall får det bli andrastämman, säger Ivon som inte heller lyssnar på särskilt mycket musik hemma men gärna går på konserter och helst sådana med storbandsmusik.

Förutom kören i Mullsjö, där hon själv bor sedan 1994 då hon flyttade dit från Bottnaryd, leder hon också PRO-kören i Bankeryd som har ännu fler medlemmar.

Fast viktigast för mig är inte sången och musiken utan att umgås och ha kul tillsammans. Det är därför vi aldrig har någon stämsång här. Då vågar sångarna inte sjunga ut.

I matsalen har de sista notbladen packats ned i väskor och påsar. Stolar ställs tillbaka, musiken har klingat ut och dagens övning är slut.

För Ivon väntar dock nya uppdrag. SPF-Bankeryd har julfest och hon ska stå för musiken. Säkert med en och annan önskelåt ju senare kvällen blir.