Öppna ditt kylskåp och jag ska säga dig vem du är.

På riktigt alltså. Men det är inte bara matvarorna i sig som avslöjar livsstil och preferenser hos ägaren – det kan vara lika intressant att se vad och hur mycket som lämnas att bli gammalt i väntan på soptunnan eller komposten.

Begreppet matsvinn – alltså mat som slängs i onödan – har med rätta börjat uppmärksammas som ett av de viktigaste områden där såväl storkök som privatpersoner kan göra skillnad för miljön.

Ett färskt exempel är Vaggeryds kommun som har fått 240 000 kronor av Naturvårdsverket. Förhoppningen är att förebyggande arbete under de kommande åren ska minska matsvinnet med 20 procent inom förskolor, skolor och äldreboenden.

På mina döttrars skola pågick ett liknande projekt för en tid sedan. Eleverna uppmanades att slänga så lite mat som möjligt i matsalen. Om mindre än sju kilo per dag åkte i soporna under en viss period skulle det firas med glass en dag. Bättre morot än glass finns knappt, åtminstone inte när det handlar om låg- och mellanstadieelever.

Kommunala satsningar kan göra skillnad, men vi får inte glömma det individuella ansvaret hemma i vardagen. Självklart står det varje vuxen i stort sett fritt att leva sitt liv som hon eller han vill, men nog borde det ruska om en och annan slapp slarver att vi slänger i snitt en tredjedel av allt vi köper hem? För en familj motsvarar det ett kilo per dag, och globalt skulle världens övergivna mat kunna mätta tre miljarder munnar.

Vetskapen är obehaglig, men nödvändig. Och tiden verkar vara mogen att rikta in klimattanken mot annat än transporter och sopsortering.

SVT:s faktaserie ”Maträddarna” sätter fingret på två centrala frågor: Varför slänger vi så mycket mat, och vad kan vi göra åt det? Ett plus för tv-tittarna är sannolikt att programledarna, kocken Paul Svensson och Anne Lundberg, inte kommer med pekpinnar utan framhåller att även de är skyldiga till att slentrianmässigt ha ratat och slängt mat som inte är pinfärsk och ser ut som förväntat.

Det kan dock behövas en pekpinne i det här sammanhanget. Låt mig plocka upp den. För det handlar inte bara om inställningen till matsvinn. Det handlar lika mycket om hur det egentligen är ställt med svenskarnas matlagningskunskaper.

Så vad finns då längst in i kylen? Lite skinka, en bit purjolök och en halvgammal ost? Grattis, du har snart en ljuvlig paj. Samma ingredienser plus ett halvt paket färskost som ännu inte har täckts av ludd? Underbart, nu vankas det fyllda cannelloni till middag!

Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det. Tyvärr kan det ha lett till att vi inte tvingas improvisera ihop middagar av rester och överblivna råvaror, sådant som var självklarheter för några decennier sedan. Detta trots att kokböcker och matlagningsprogram intresserar som aldrig förr. Med det i åtanke verkar det vara läge att skicka svensken på kursen ”Laga läckert av gammal skåpmat”.

För svinnet är dåligt för plånboken, men även för klimatet.

En fjärdedel av jordens klimatpåverkan kommer från just produktion av livsmedel.

Och för att kunna vända utvecklingen måste vi tänka stort och smått samtidigt. Framtidens teknik kommer garanterat att leverera smarta lösningar som gör att varken jorden eller mänskligheten går under. I väntan på tekniken får vi vanliga privatpersoner göra det vi kan. Sopsortering och sparsamt bilåkande är utmärkta inslag i en medveten livsstil, men det räcker inte att köra till återvinningen och ta tåget. Den som vill ägna sig åt mer än synliga handlingar som kan dokumenteras på Instagram, får vara beredd att kavla upp ärmarna i köket.

Och eftersom marknaden tenderar att leverera det konsumenterna efterfrågar lär det inte dröja innan det blir trendigt med den där matlagningskursen. Som kursledare går det sannolikt att anställa pigga, arbetsvilliga seniorer med erfarenhet av att improvisera och hushålla med skafferiets resurser.

Smaklig måltid, och framtid!