Minns du ljudet av ett 90-talsmodem som försökte ansluta till internet? Eller känslan av vakuum under de långa sekunderna, ibland minuterna, som krävdes för att en bild skulle laddas upp och bli synlig i webbläsarens fönster?

Det var drygt att vänta. Och kanske gick det inte att chatta på Lunarstorm eller kolla mejlen vid varje önskat tillfälle. Men oftast var det ingen panik. För jobba gjorde man ju på jobbet, räkningar betalades på banken eller via postgiro, och ville man nå någon var det bara att lyfta på telefonluren i hallen och ringa.

Så ser det inte ut längre. Mycket har hänt på 20-25 år – i dag är de allra flesta i Sverige beroende av internet för att kunna leva ett normalt liv. Men förutsättningarna för en uppkopplad tillvaro ser olika ut på olika geografiska platser, i synnerhet på landsbygden. JP har i en artikelserie belyst hur det går med fiberutbyggnaden i kommunen. Där har företagaren Emma Sjödin berättat hur hennes verksamhet kraftigt begränsas av den svajiga uppkopplingen. Intresseorganisationen Företagarna har påmint om att vart tredje arbetstillfälle i Jönköpings kommun finns hos småföretag, och att bredband hör till en välfungerande infrastruktur.

Det är egentligen inga nyheter, men eftersom problemen kvarstår – år efter år – förtjänar både privatpersoner och företag att fler höjer rösten. Kommunstyrelsens ordförande, Ann-Marie Nilsson (C), tillhör ju ett parti som värnar landsbygden, och uttrycker den ståndpunkten i JP:s artikelserie. Visserligen bör det ta emot i ett borgerligt hjärta att lägga över mer ansvar på staten. Samtidigt har hon rätt i att fiberanslutning är en tillräckligt viktig fråga för att staten ska täcka upp där husen står för glest för att privata företag ska kunna få arbetet att gå runt ekonomiskt.

I väntan på det återstår – mer väntan. Skyltar med budskap om annalkande fiber har länge suttit nedstuckna utanför villor på landsbygden. ”Fibernät för framtiden” och ”Här ska installeras fiber” och liknande formuleringar informerar förbipasserande om att det finns en ambition att fixa snabbt internet till adressen, men att det ligger någonstans i en odefinierbar framtid. Faktumet att en del skyltar börjar se skamfilade ut efter lång tid i väder och vind, visar att fiberutbyggnaden följer logiken om ju fler kockar, desto sämre soppa. Gemensamt är att de olika aktörerna skyller på varandra: det kommunala energibolaget hänvisar till sega markägare som inte släpper till mark, anlitade entreprenörer saknar kapacitet när grävmaskinerna behövs på annat håll, och i vissa fall är underlaget för litet för att arbetet ens ska dra i gång.

Den segdragna processen visar också att det finns en uppfattning om att människor på landsbygden ska vara tålmodiga och tacksamma. Och visst, det går inte att förvänta sig samma service utanför som inne i en tätort. Men det är de flesta på landsbygden medvetna om, och är därför vana att engagera sig ideellt för att få till allt från säkra busshållplatser till stoppade biblioteksnedläggningar. Tillgången till funderande internetuppkoppling handlar om något annat. Det rör sig om grundläggande infrastruktur när det mesta förväntas ske via nätet, och fungerande uppkoppling är också en förutsättning för näringslivet. För, till skillnad från vad vissa partier anser, är vår gemensamma välfärd helt beroende av att företagare arbetar långa dagar (ofta till löner så låga att facket skulle baxna), anställer och betalar skatt. Att låta bredbandsutbyggnaden dra ut på tiden är inte bara orättvist för företagarna – det bromsar tillväxten och minskar intäkterna till välfärden.

För företagare finns massor av statliga bidrag att söka, inte minst i uppstartsfasen. Den blivande entreprenören får hjälp med lån och lär sig hur det fungerar med marknadsföring, bokföring, hemsida och så vidare. Men dessa färdigheter fyller ingen funktion om infrastrukturen för att utföra dessa saknas.

Det vore en förlust både för företagsamheten och välfärden om människor tvekade att driva företag på landsbygden på grund av brist på fiber.

Företagaren Emma Sjödins knivskarpa uttryck om sin arbetssituation kan appliceras på samhället i stort: ”Jag är på väg att lyckas med mitt företag, men det här står verkligen i vägen.”