Reportern som hade fått uppdraget att recensera de mer eller mindre stämningsskapande granarna var raljant eftersom denna underhållande julläsning inte var en seriös granskning utan ämnad att just underhålla. Detta tålde samtliga partier utom ett - Sverigedemokraterna (SD).

Det är bara ett exempel på hur ömma tår det kan finnas inom politiken, och bara ett exempel i en lång rad på hur just SD ofta tar till generella försvarstal om hur orättvist behandlade de är, hur de av media utsätts för en ”systematisk orättvisa” och hur det ”bedrivs häxjakt” på dem

Istället för att ta ansvar för begångna misstag väljer man att ta på sig den för tillfället outhärdligt moderna offerkoftan och tycka synd om sig själv.

Avsaknaden av härdande valkar på tårna kan bero på politisk oerfarenhet hos ett parti som inte särskilt länge har suttit med i församlingar där man måste ta ansvar för sin politik.

Men de starka försvarsreaktionerna kan också bero på att man faktiskt har sparkat så hårt att man känner sig lite skyldig.

Eklöf skriver att vi är ointresserade av allt annat än det som faller inom den gängse bilden av partiet. Vilken den är i Eklöfs ögon lämnar jag åt honom, men politisk aktivitet i de forum som finns i våra kommuner värderas utifrån samma nyhetsperspektiv och samma mått av allmänintresse oavsett partifärg.

Vi värderar alla källor lika kritiskt och granskar uppgifter i både andra och tredje led innan vi väljer att publicera.

Vad Eklöf säger sig veta om hur vi rekryterar är intressant, för det är mer än vi vet själva. Att efterforska politiska sympatier hos dem vi anställer är både regelvidrigt och allmänt oetiskt. Dessutom spelar den enskilda reporterns åsikter ingen roll för hur man rapporterar.

Tidningens politiska färg (oberoende borgerlig i JP:s fall) och åsikter förmedlas endast på ledarplats och aldrig på nyhetsplats.

Våra journalister är professionella medarbetare, men ingen medieaktör, inte heller JP, är perfekt. Diskussionen om hur vi ska bli bättre pågår ständigt på redaktionen.

Det som däremot har hänt är att företrädare för just SD, och då framför allt i Habo det senaste halvåret, har stuckit ut på grund av rasistiska uttalanden och aktiviteter som inte heller partiet självt vill kännas vid.

Det skriver vi om, eftersom ett av våra viktigaste uppdrag är att granska de folkvalda politiker vi har - inte bara utifrån motioner och beslut i fullmäktige utan även utanför det forumet. Det handlar om trovärdighet hos våra politiker - och om vår trovärdighet om vi inte skriver om det.

Jag skrev i en tidigare krönika att vi rapporterar om alla politiker som ger sig ut och svingar järnrör. Det gäller fortfarande och framgent. Oavsett partitillhörighet.

MARIE J FLYCKT