Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Barn måste vara mer än siffror som bildar barngrupper

Barngruppernas storlek är fråga nummer ett, två och tre i all debatt om förskolan. Det är olyckligt.

Tänk dig en förskoleavdelning med tolv barn i åldrarna ett–tre år. Där arbetar två pedagoger och på avdelningen finns endast ett lekrum, en matsal och ett mindre vilorum. Det är en stor barngrupp. Tänk dig samma förskoleavdelning, men med tre pedagoger och två lekrum. Då är det ingen stor barngrupp.

I båda exemplen mäts barngruppens storlek på gängse sätt – antalet inskrivna barn. Det säger inget om hur länge barnen vistas i förskolan, trots att det i högsta grad påverkar arbetsbelastningen. I båda exemplen skulle en för stor mängd administration, svårigheter att få tag i vikarier vid frånvaro och annat påverka arbetsmiljön och kvaliteten på verksamheten i så stor utsträckning att antalet barn inte blir den viktigaste frågan.

Ovanstående resonemang är till för att visa hur vådligt det är att barngruppernas storlek så ofta är fråga nummer ett, två och tre när man diskuterar förskola – trots allt annat som finns att ta hänsyn till för att skapa en god miljö för barn och medarbetare.

På onsdagen livesänder JP en debatt mellan skolpolitikern Anna Carlsson (S) och kommunalrådet i opposition Andreas Sturesson (KD).

Förskoledebattens sifferfokus har visat sig flera gånger i Jönköpings kommun sedan valet 2018. I september klubbade fullmäktige ett ramprogram för förskolor. Det ska bland annat säkerställa ändamålsenliga och rymligare lokaler när kommunen ska bygga nya förskolor för 600 miljoner.

Den styrande koalitionen lanserade ramprogrammet som en ambitionshöjning kopplad till förskolans ökande pedagogiska betydelse. Oppositionen sköt dock in sig på att man saknade ett siffersatt mål för hur många barn som får vara inskrivna på varje avdelning. Förhoppningsvis satte sig alla ändå in i vad det mycket viktiga programmet hade att säga om andra saker.

Ett annat exempel var när den då nytillträdda koalitionen hösten 2018 ville utreda att erbjuda mer allmän förskola (den tid som erbjuds barn till föräldrar som är arbetssökande eller föräldralediga med yngre syskon) än de 15 timmar i veckan som lagen kräver. M/KD-oppositionen gick till motangrepp, med argumentet att det skulle leda till större barngrupper.

Det visar på en annan konsekvens av förvandla barn till siffror. Den enklaste strategin för att hålla nere barngruppernas storlek är att hålla barn från förskolan. Det förhållningssättet kolliderar med bärande samhällsprinciper som att vi förväntas både arbeta och skaffa barn. Inte minst går det på tvärs med hur förskolan har utvecklats över tid.

Den har sedan mer än 20 år sin egen läroplan och lyder under Skolverket. Dess pedagogiska uppdrag är uttalat och tiden då den sågs som barnförvaring antas vara förbi sedan länge. Förskoleklassen är obligatorisk från och med detta läsår och från nästa blir den årskurs 1 i den nya tioåriga grundskolan. Att utbildningsväsendet byggs på nerifrån, och att betyg ges tidigare, ger tidigare kunskapsfokus och gör i förlängningen förskolan viktigare – samtidigt som vikten av högre utbildning kommer att öka på framtidens arbetsmarknad.

I en sådan samhällsutveckling kan politik inte syfta till att hålla vissa barn ifrån förskolan. Det stärker inte förskolans status och det kan knappast underlätta rekrytering av förskollärare att tala om förskolan som en plats där barn helst inte ska vistas.

Förhoppningsvis kommer onsdagens drabbning mellan Carlsson (S) och Sturesson (KD) att bidra till en bredare förskoledebatt där gruppernas storlekar är en aspekt bland många att diskutera.