Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Detta är vad Rachel De Basso (S) inte säger om vården i Region Jönköpings län

 
Coronaviruset 2020
Visa alla artiklar

Regionrådet menar att Region Jönköpings län har högst tillgång till vård i landet. Egentligen ligger länet hjälplöst sist.

Bäst i landet. Det var vad Rachel De Basso (S), regionråd och högste ansvarige för länets sjukvård, basunerade ut när Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) släppte färsk data om vårdens kvalitet och tillgänglighet.

De Basso framhöll på Twitter (7/7) att när ”det gäller frågan om tillgången till vård uppger 92 procent att man har den hälso- och sjukvård man behöver. Region Jönköpings län ligger med detta högst i landet.”

Det verkar som att hon och regionen vill att vi ska tro att vården har högst tillgänglighet i landet. Det stämmer inte.

I mars i år fick ungefär var sjätte sökande vänta längre än tre dagar på medicinsk bedömning inom primärvården. Det är något bättre än rikssnittet, men bryter likväl mot den nya vårdgarantin som infördes i januari 2019. Det placerar Jönköping på åttonde plats, inte första.

Och även om länet ligger i topp vad gäller tillgänglighet till specialiserad vård tvingas var tionde patient vänta längre än vårdgarantins 90 dagar för operation eller annan åtgärd, och var sjätte patient får vänta längre än 90 dagar på sitt första besök där.

Eftersom Region Jönköping under coronakrisen byggt upp landets största vårdskuld i form av uppskjutna operationer lär dessa siffror knappast förbättras framöver. Lyckas man öka sin kapacitet med fem procent kommer det dröja över två år att beta av skulden, enligt Vårdföretagarna.

Värst av allt är dock hur länge det tar för regionen att inleda utredning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin. Enligt SKR:s sammanställning är det bara vart fjärde barn som får hjälp i tid. Jönköping ligger 65 procent från rikssnittet.

Det är förkastligt. Att De Basso i ett sådant läge triumferar med att tillgången till vård är landets högsta är inte bara vilseledande men också respektlöst och utan självinsikt.

Visst finns det positiva aspekter i datafloden, som att något färre än rikssnittet får vårdrelaterade infektioner i somatisk slutenvård och att de flesta länsbor är nöjda med väntetiderna. Men det finns fler obekväma fakta.

Jämfört med riket i stort får exempelvis 15 procent fler patienter i Jönköping sjukhusförvärvade trycksår, och mellan åren 2012 och 2018 hade länet 21 procent högre överdödlighet bland vuxna med bipolär sjukdom. Det är bara Jämtland/Härjedalen och Värmland som har en högre överdödlighet för bipolära.

Vidare har Jönköping femte högst överdödlighet i hjärt- och kärlsjukdom vid diabetes. Och tillsammans med en tredjedel av länen ligger Jönköping långt under både Socialstyrelsens och Nationellt kvalitetsregisters gräns för andelen strokefall som har strokeenheten som första vårdenhet.

Siffran för så kallad sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet ligger fem procent över riket. Ju lägre siffra, desto mer effektiv är sjukvården på att minska dödligheten i diagnoser som bedöms vara möjliga för vården att påverka, vilket gäller allt från diabetes och blindtarmsinflammation till stroke, gallstenssjukdom och livmoderhalscancer.

Utan att förringa de positiva delarna är De Bassos bild av länets fantastiska vård uppenbart målad med breda penseldrag. Varför väljer regionrådet att nagla sig fast vid att nio av tio länsbor tycker att de har tillgång till den vård de behöver?

Region Jönköping framhåller gärna att man har landets bästa ekonomi. Det är givetvis bra, men inte ett mål i sig självt. Av regionens goda verksamhetsresultat förra året utgör finansiella poster nästan hälften av summan. Rensat från denna investeringslycka ter sig resultatet bra men inte så fantastiskt som regionen vill få det till.

De flesta skattebetalare skulle nog acceptera ett lägre resultat om exempelvis ens barn snabbare kom in i BUP:s hantering eller om en anhörig löpte lägre risk att dö i hjärt- och kärlsjukdom vid diabetes. Det borde Rachel De Basso ha i åtanke innan hon lovordar sig själv och sitt arbete.

Ledarredaktionen