Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Morgan Malmborgs populism blir dyr för skattebetalarna

Att hota sig till politiskt inflytande är ett synnerligen olämpligt sätt att utöva demokrati. Och prislappen hamnar dessvärre hos skattebetalarna.

Nu är Morgan Malmborg ute och vevar igen. Ingen är väl egentligen förvånad, han gör ju det med jämna mellanrum. Habodemokraten Malmborg är missnöjd över att det nya Alliansstyret planerar att ta bort de insynsplatser som har funnits i kommunstyrelsen, socialnämnden samt barn- och utbildningsnämnden, vilket JP rapporterade om häromdagen.

I sann populistisk anda liknar han förslaget vid en krigshandling, och han lovar att han ska försvara sig i nämnda krig.

De partier som fått ett stöd som motsvarar tre mandat i fullmäktige har rätt till en plats i kommunstyrelsen eller någon av nämnderna. Partier med lägre förtroende hos väljarna får ingen ordinarie plats, men har fått delta i diskussionerna utan möjlighet att rösta.

Nu hävdar Morgan Malmborg att indragna insynsplatser skulle vara ett hot mot den demokratiska insynen i kommunens verksamhet. Och trots att han ogillar hot utfärdar han just ett sådant: om han berövas insynsplats kommer han minsann att kräva voteringar vid varje beslut i kommunfullmäktige under hela mandatperioden.

Voteringar tar tid, och fruktan inför utdragna sammanträden är tänkt att pressa övriga partier att låta honom få tillgång till kommunpolitikens finrum.

Det verkar som tur är finnas vuxna i dessa finrum. På onsdagen ska kommunstyrelsen ta beslut i frågan, ett beslut som inte kommer att påverkas av Habodemokratens hot, enligt Susanne Wahlström (M) som på torsdagen väntas bli vald till kommunstyrelsens ordförande.

Diskussionerna kring åtgärden att dra in insynsplatserna lär fortsätta. Den kan också ifrågasättas – i grunden är ju öppenhet i demokratiska processer något att eftersträva. Att några nu blir besvikna är därför naturligt. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle påverkas, men vi lär knappast se motsvarande skrämselpropaganda från dem.

Det bör poängteras att en kommunfullmäktigeledamot visserligen har rätt att begära votering vid varje beslut. Men är det lämpligt? Nej.

Hotet är ett tydligt tecken på den frustration som kan infinna sig hos ett parti som hoppas på åtta mandat men bara får ett enda. Prislappen för hämnden hamnar dessvärre hos skattebetalarna. Varje halvtimme som fullmäktige förlängs kostar 3 675 kronor. Tänk om de pengarna hade lagts på äldreomsorgen, för övrigt en hjärtefråga för Habodemokraterna.

Den uppkomna situationen är dock ingenting som förvånar. Vi talar alltså om en förtroendevald som har påstått att somalier har låg IQ och att det skulle bero på inavel, en förtroendevald som under pågående sammanträde har skrikit att en regionfullmäktigeledamot ska ”hålla käften”, och som tvingats bort från partier som inte längre vill veta av honom.

Ledarsidan vill inte använda samma språkbruk, men önskar ändå att folkvalda fullmäktigeledamöter höjer sin röst för andra ändamål än att försvåra den demokratiska processen.