Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Någon måtta får det faktiskt vara – även i en skolmatsal

Bara korv, endast fiskpinnar, eller kanske mammas paradrätt och inget annat? Nej, någon måtta får det faktiskt vara på vilka krav man får ställa i ett skolkök.

Ständigt ökande krav på att få särskild mat serverad i skolan har nått det övermäktigas gräns i skolköken, som JP berättade i fredags. Tidningen besökte köket på Råslättsskolan. Där tillagas 500 portioner mat om dagen. Var femte är någon form av särskild kost.

Hur har det blivit så, frågar sig säkert många läsare. Innan man faller ut i utspel om att det sannerligen inte var tal om sådant förr i världen bör man tänka efter vad det kan bero på. Ett troligt skäl är att det i dag finns fler och mer utbredda ideologier och övertygelser kopplade till kost än för bara några decennier sedan. Det ska vara ekologiskt, klimatsmart, vegetariskt, veganskt eller något annat.

Det finns självklart gränser för hur stor hänsyn ett skolkök kan ta när det gäller sådana övertygelser. Det är rimligt att, som många skolkök gör, alltid servera ett vegetariskt alternativ som det står alla elever fritt att välja. En fördel med det är att alternativet även passar alla som inte äter exempelvis fläskkött eller blodmat av religiösa skäl.

Ett annat skäl är en ökning av krav från elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som adhd och Asperger. Här bör också alla tänka sig för innan man ondgör sig över att det inte var tal om sådant "förr i världen". Att kunskapsläget om NPF-diagnoser ständigt blir bättre är bra. Barn som förut skulle ha kallats "kinkiga" kan ha svårigheter kopplade till matintag som har helt förklarliga orsaker. Om dessa kan få hjälp att orka skoldagen och klara sina studier bättre så vinner alla på det – individen, klasskamraterna och samhället.

Jönköpings kommun har, precis som flera andra, infört rutinen att det krävs intyg från läkare för att en elev ska ha rätt till specialkost på grund av allergi eller NPF-diagnos. Det kan säkert upplevas som stötande av föräldrar till barn med verklig problematik, men det är rätt. Av det enkla skälet att den ökande mängden individuella krav för med sig krav som inte är legitima.

Vid tidningens besök på Råslättsskolan vittnar kökspersonalen om att föräldrar ringer och stöter på personalen om att laga särskilda rätter till deras barn. En elev kom med mammas recept på den enda rätt den kunde tänka sig att äta. Någon vill aldrig äta något annat än fiskpinnar. För någon annan är det korv som gäller. Här har gränsen för vad ett skolkök ska tvingas förhålla sig till passerats för länge sedan. Förutom att kraven i sig kan vara helt ogrundade och orimliga riskerar de att överskugga önskemål som har saklig grund.

En skolas ansvar sträcker sig, förutom att ta hänsyn till medicinska skäl, till att varje dag ställa fram näringsrik och ätlig mat som gör att eleverna orkar med skoldagen. Att krumbukta sig för att eleverna ska kunna tänka sig att äta kan inte ingå i skyldigheterna. Att få barn att ta ansvar för sitt intag och se värdet av regelbunden och varierad kost är vårdnadshavarnas uppgift, inte skolkökens.

En medarbetare i Råslättsskolans kök frågar sig i JP:s artikel om inte föräldrarna gör barnen en björntjänst med sina krav och önskemål. Det är en verkligt berättigad fråga.

Någon måtta får det faktiskt vara – även i en skolmatsal.