Gymnasieskolor, universitet och högskolor bommar igen lokalerna. Allt fler beordras till hemarbete. Tåg och flyg ställs in. Varje dag ska vi värdera hur vi mår. Vi ska fundera över om det är lämpligt att överhuvudtaget träffa andra. Störningarna på samhället blir allt mer påtagliga för varje dag.

På tisdagsförmiddagen kom det inte helt oväntade beskedet från regeringen. Landets alla gymnasieskolor, högskolor och vuxenutbildningar rekommenderas att framöver hålla undervisningen på distans. Regeringen utesluter inte heller att grund- och förskolor kan komma att slås igen längre fram. Men stängs skolorna för yngre barn riskerar många föräldrar med samhällsviktiga yrken att behöva stanna hemma för att se efter barnen. Därför blixtbereder regeringen en lag som ska säkra omsorgen för barn till dessa föräldrar. Och den grupp som oftast nämns är vårdpersonal.

Det är också svårt att i dag nog betona vikten av det arbete som de anställda i hälso- och sjukvården samt omvårdnaden gör. Däremot får inte andra yrkesgruppers viktiga roll för samhället glömmas bort. Blåljuspersonalen är central. Men utan lokförare, sophämtare och kärnkraftsingenjörer stannar Sverige. Att det finns tillgång till korrekt information – som public service och mediehusen runt om i landet erbjuder – är något annat som är väsentligt för samhällets funktion. Särskilt när vissa myndigheters hemsidor inte klarar av trycket från många som går in samtidigt.

Världen som vi känner den är ett nät av ömsesidiga beroenden. Likt ett domino kan allt falla, om en bricka inte längre står upp.

Det är inte heller bara det offentliga som har ansvar att hitta lösningar för att hantera krisen. Om det är något som lär utmärka coronapandemins påverkan på Sverige är det de större förväntningarna på varje enskild människa att ta eget ansvar.

På tisdagens pressträff – där journalisterna fick sitta på behörigt avstånd från varandra – påpekade statsminister Stefan Löfven att stängda gymnasiebyggnader och högskolor inte innebär ett extra skollov. Undervisningen fortsätter, men på distans. Och alla elever förväntas delta.

När allt fler jobbar hemifrån, både studenter och yrkesverksamma, blir det påtagligt att distansarbetet kräver disciplin. Ska samhället fungera och coronapandemins påverkan bli så liten som möjligt behövs att alla drar sitt strå till stacken. Det kan handla om till synes små saker i det stora hela – som att inte hamna efter i universitetsstudierna trots att föreläsningarna är inställda. Eller att passa småsyskon. Men det kan också röra sig om uppoffringarna som den överarbetade personalen på akutmottagningen gör, för att inte vården i värsta fall ska säcka ihop.

Alla har på sitt sätt en samhällskritisk uppgift att utföra. Ska pandemins slag mot samhället minimeras krävs det att vi alla tar ansvar.