En sverigedemokratisk kommunfullmäktigeledamot i Mullsjö delar en artikel från en nazistisk sajt.

Sverigedemokraterna i Mullsjö delar artiklar från Fria Tider, en högerextremistisk nättidning.

Somliga SD-ränder verkar aldrig gå ur.

Nu ska sägas att KF-ledamoten bedyrar att han inte hade koll på vad det var för sajt. Men frågan är om man inte ska kunna kräva en smula socialmedial medvetenhet av en folkvald makthavare.

Det gäller kanske särskilt ett parti som SD med en uttrycklig policy kring vad som får sägas och inte i partiets namn. Partiledningens utrensningsstrategi och nolltolerans mot ideologiska avvikare inom partiet de senaste åren är vida känd.

Dagens Mullsjö-rapportering visar att SD har en bit kvar i den delen.

Gruppledaren Angelica Lundberg har inga problem med partiets Fria Tider-delningar, trots att ledande personer som Mattias Karlsson hårt har kritiserat nättidningen för att hålla sig med en ideologi som inte rimmar med Sverigedemokraternas.

Därmed blir det ett trovärdighetsproblem för SD i Mullsjö.

Att försvara tvivelaktiga delningar och jämföra med att dela från Aftonbladet, som Lundberg gör, liksom att inte bry sig om vad medlemmar i fullmäktigegruppen har för sig på fritiden när det uppenbart har med SD-politiken att göra, lär definitivt inte vara den medieapproach Åkesson & Co har tänkt sig.

Självklart har det betydelse och är viktigt vad förtroendevalda sysslar med på sin fritid när sysselsättningen ifråga rör själva kärnproblemet som Åkesson identifierade när han lanserade nolltoleranstaktiken.

SD i Mullsjös reaktion på Jönköpings-Postens granskning och frågor är också typisk för ett parti som ser sig som en outsider, som vill måla upp bilden av sig självt som det som är emot etablissemanget, som föraktar journalister från "PK-media", som anser sig sitta inne på en sanning som ingen annan, särskilt inte "sjuklövern", vill kännas vid.

Faktum är att SD-rörelsen är själv ett enda stort etablissemang numera:

Landets tredje största parti har en egen pressfär, mediekanaler med vinklingar, urval och enögda perspektiv – allt det som SD alltid har klandrat PK-media för.

Lägg till det delningar från ideologiskt obskyra sajter och ett fortsatt goddag yxskaft-förhållande till JP och andra medier, och det finns fog för att alltjämt ta Sverigedemokraterna – de sanningssägande frälsarna – med en stor skopa skepsis.