En och annan Alliansvän som såg måndagens livesändning på jp.se lär ha satt elvakaffet i vrångstrupen. En skattehöjning med 50 öre är ingen bagatell. Men det var just vad Alliansens budget för Region Jönköpings län föreslog.

Vanemässiga, fantasilösa skattepåslag för att finansiera en ineffektiv offentlig sektor är givetvis ett rent slöseri. Men efter decennier av effektiviseringar, och kommande utvecklingsutmaningar, kan det inte finnas mycket mer att hyvla bort.

Det hör inte till vanligheterna att lyssna till en moderat som argumenterar för högre skatt. Men just därför är den budget som regionstyrelsens ordförande Malin Wengholm (M) tillsammans med tre Allianskollegor nu presenterar värd en chans. Den som inte ropar varg i onödan har större chans att bli trodd när det väl gäller.

Fullt medveten om att justeringen av skattesatsen kunde ifrågasättas försvarade Allianskvartetten förslaget med hjälp av befolkningsstatistik. De kommande åren är ökningen av människor i arbetsför ålder inte tillräcklig för att täcka behovet av vårdinsatser. Sett ur det perspektivet skulle det kunna vara ett ansvarsfullt sätt att se till att regionen har tillräckligt med intäkter för att klara hälso- och sjukvården.

Men, varje skattehöjning bör i första hand ses som ett tillfälligt lån från oss själva. Tyvärr visar historien att en införd skatt sällan tas tillbaka. Här vilar därför ett tungt ansvar på kommande mandatperioders styren att ompröva nivån, och om möjligt justera nedåt när skatteintäkterna ökar i takt med att åldersgruppen 20-64 år växer.

Ett lika tungt ansvar gäller de väntade satsningarna på primärvården. Målsättningen är utmärkt, det vill säga att fler ska få träffa en läkare på sin vårdcentral i stället för att uppsöka en akutmottagning. Det är inte rimligt att åka till akuten på kvällar och helger för besvär som den lokala distriktsläkaren kan undersöka dagtid. Men innan patienterna motas bort från akuten genom bland annat en fördubblad patientavgift, måste tillgängligheten på länets vårdcentraler säkerställas. Svaret vid telefonrådgivningen ska vara ”Vi har en tid i eftermiddag”, inte ”Tyvärr, vi har inga läkartider den här veckan”. Annars riskerar den sjuke att mötas av budskapet att hon eller han varken är välkommen till sluten- eller öppenvården. Den typen av misstroende mot samhället har vi inte råd med.

Jönköping brukar lyftas fram som ett gott exempel när det gäller just vård. Under valårets tal nämnde bland andra Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD) ofta just Region Jönköpings län som tillsammans med Halland utmärker sig med korta vårdköer.

Det är logiskt. Samtidigt får vi inte glömma att även regionstyret i Jönköping har haft svårigheter att hålla i kostnaderna. Detta syns bland annat i oförmågan att minska andelen hyrpersonal.

Rätt hanterad blir skattehöjningen, om den går igenom i fullmäktige, en garant för att medborgarna känner förtroende för både politiken och vården. Höjd skatt i kombination med misstro mot systemet vore olyckligt. Ingen skattebetalare ska behöva ifrågasätta vad hon får för pengarna.