Livet är fullt av tålamodsprövande störningsmoment. Grannbarnen i lägenheten ovanför har spring i benen, vissa kunder går långsamt i bredd när du har bråttom i mataffären, och tänk att det finns folk som inte plockar upp efter sina hundar.

Om du själv har barn kanske förståelsen för det högljudda steppandet ovanför är större, och den som har en gammal, skröplig förälder är troligtvis mer tolerant när det tar stopp mellan frukt- och mejeriavdelningen.

Vi störs helt enkelt mindre av sådant vi är bekanta med, och tvärtom.

Detta har blivit tydligt under de senaste veckornas böneutropsdebatt. För en månad sedan ansökte stiftelsen Växjös muslimer om att få ha högtalarsända böneutrop vid moskén i Växjö under knappt fyra minuter, en gång i veckan. Ann Heberlein (M), teologie doktor i etik och riksdagskandidat, tycker inte att ansökan ska beviljas. Hon hänvisar bland annat till religionsfriheten som rätten att slippa utsättas för andras religioner på allmän plats, och tar även upp områden där det sekulära Sveriges och religiösa gruppers värderingar krockar.

Hon har rätt i att samhällets och dessa gruppers intressen kan skilja sig åt. Men det är ändå svårt att hitta hållbara argument för ett totalförbud. Och att enbart jämföra böneutrop med kyrkklockor riskerar att leda till en återvändsgränd. Det ena lätet förkunnar bön, det andra kallar till gudstjänst, men det handlar trots allt om uppmaning till handling.

Biskopen i Växjö stift stödjer till skillnad från Heberlein böneutropen, och många hamnar någonstans mellan de båda motpolerna. En av dessa är Jönköpingsbördige Lars Adaktusson (KD), som arbetar med bland annat religionsfrihetsfrågor i Europaparlamentet, och som nyligen har utsetts till en av fyra frontpersoner i Kristdemokraterna fram till valet. Han ställer sig försiktigt positiv till utropen, men poängterar ändå att det är skillnad på kyrkklockor och bön.

Frågan är knepig även för liberaler, som brukar föredra frihet framför förbud. I Lördagsintervjun (Sveriges Radio 10/3) är Gulan Avci, Liberalernas nya talesperson i integrationsfrågor, skeptisk.

Ett totalförbud riskerar att förstärka motsättningar, och det bör en öppen stat som Sverige undvika. Det är rimligt att tillåta en kort högtalarsänd bön en gång i veckan. Just nu är det mer av en ickefråga, men den ska heller inte trivialiseras. Att godkänna ett tillfälle i veckan är inte samma sak som att ställa sig bakom böneutrop i den offentliga miljön fem gånger om dagen. Om sådana ansökningar blir aktuella framöver behövs en rejäl debatt. Låt oss ta den då.