December är den månad då ekonomiskt trångmål kan kännas som mest påtagligt. Få saker kan ge så dåligt samvete som att plånboken inte tycks räcka till att ge nära och kära en positiv upplevelse under familjehögtiden framför alla andra – julen. Sedan kommer januari, för många den ekonomiskt tuffaste månaden, då helgernas efterräkningar kommer.

Man kan alltså lugnt konstatera att Jönköpings kommun "valde" sämsta möjliga tillfälle att få IT-problem kopplat till utbetalning av försörjningsstöd. I december fick vissa mottagare sitt månadsbelopp utbetalt två gånger, som JP rapporterade den 8 januari. Enligt förvaltningen är omfattningen ännu okänd, men ett sådant fel kan förstås springa iväg mot riktigt ansenliga belopp beroende på hur många personer som omfattas.

Socialtjänstlagen reglerar de fall där socialnämnden får kräva återbetalning av felaktigt utbetalt bistånd. Om någon tagit emot bistånd felaktigt eller ett för högt belopp har socialnämnden rätt att kräva återbetalning, förutsatt att mottagaren har insett eller borde ha insett att en utbetalning inte var riktig. Därmed har Jönköpings kommun definitivt rätten på sin sida, då utbetalningarna kraftigt har skilt sig från meddelade beslut.

Här finns olika intressen och olika hänsyn att ta. Den medmänskliga aspekten är uppenbar. Det handlar om en mycket utsatt grupp – och vem skulle komma på tanken att klandra den som köpt en extra julklapp trots att det verkade konstigt att det fanns pengar på kontot? Samtidigt handlar det om allmänhetens och skattebetalarnas förtroende för socialtjänsten och biståndssystemet som institutioner.

Socialnämnden i Jönköpings kommun har ett ackumulerat underskott på hundratals miljoner sedan 2013 och är inne i en process för att minska sina kostnader. I ett sådant läge går det inte att handskas vårdslöst med skattepengar. Skulle nåd få gå före rätt innebär det dessutom en gränsdragning som blir oerhört svår. Vid vilket belopp vore det okej att se genom fingrarna? 100 000 kronor? En miljon? Två?

Det enda rimliga är att kommunen kräver att pengarna betalas tillbaka – vilket förstås inte hindrar att processen görs så skonsam som möjligt för de drabbade. Till exempel genom återbetalningsplaner utan ränta i fall där det bedöms nödvändigt.

Samtidigt måste kommunen självklart gå till botten med hur felet kunde uppstå och garantera att något liknande inte händer igen. Vissa saker får helt enkelt inte gå fel.

Läs mer: